I fredags så hade jag ett inlägg om hur man upptäcker barn som mår dåligt i skolan och det här är en liten fortsättning på det.
Idén till det här inlägget fick jag när jag läste tidningen nya Åland i lördags. Där på lördagar så är det en kolumn varje lördag om föräldraskap.
Den här lördagen så handlade det om skolk i skolan. Jag vet inte hur det är nu, men jag vet att tidigare så borde skolan ha reagerat kraftigare vid skolk.
Jag hoppas det har blivit bättre nu för skolorna måste reagera vid skolk, skolk är ett tecken på att man mår dåligt och då bör vi vuxna reagera.
Jag sa för ca 10 år sen på ett möte att skolorna bör ha en tydlig plan hur man gör vid skolkning. Vilka skall kontaktas ?
Föräldrar är ett måste men sen tycker jag också att skolkuratorn skall ha minst tre samtal för att skapa en relation mellan skolan och eleven.
När man sen då lärt känna kuratorn så är det då lättare att sen gå dit igen när man behöver det.
Kanske även kommunens socialkontor borde få det till kännedom.
I frågan om när man upptäcker när barn mår dåligt, så blev jag lite fundersam idag när jag läste i en artikel om budgetdebatten åtgärder för att förebygga drogmissbruk.
Orsaken till min fundersamhet var när jag läste att den ansvarige ministern säger att "vi kommer att satsa på frågan om förebyggande arbete nu. Det är viktigt att barnomsorgen är bra och att vi har en fungerande barn- och ungdomspsykiatri. Här ska vi samordna de resurser vi har och spåra vad vi kan göra bättre".
Men kan de inte då se vad de skulle göra för att trygga föräldrakraft på Åland, utveckla den öppna ungdomsverksamhet på landsbygden. Det skulle varit att förebygga barn som mår dåligt, inte att gå in med insatser redan när de redan mår dåligt.
Ha det bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar