Nu måste jag erkänna att just nu mitt liv är ett enda kaos och jag vet inte riktigt vem som har koll på läget.
Nå det där om min lagtingsplats har ju blivit en jobbig evighetsmaskin. Och ibland så funderar man att är det värt allt.
För 4½ år sen så ville jag gå med i politiken för att kunna vara med och påverka. Så jag gick med i politiken och ställde upp i valet för att kunna bidra med lite röster till mitt parti då. Sen kom kvällen i oktober 2003 då jag helt oförväntat kom in i lagtinget. Det har varit intressanta 4 år och jag tycker att jag gjort ett bra jobb där så jag skulle gärna fortsätta där. Men om jag då blir invald igen så måste jag då sluta med ett jobb som jag trivts oootroligt bra med nämligen som fältare. Nå vad som hänt den senaste veckan har ni säkert läst. Och nu är jag i en sådan situation som börjar likna att jag håller på att tappa allt. Jag får sitta i lagtinget en tid, men jag vet inte hur länge. Det beror på hur länge Camilla Gunell får bli mammaledig Men vad skall jag då säga åt mina fältar kollegor? De vill ju också börja få lite klarhet i läget. Om ni ser en svart escort som irrar omkring och inte riktigt vet vart den är på väg. Då är det jag, men lugn jag följer med i trafiken och är ingen fara på det sättet utan problemet just nu är målet. Jag vill ju inte att någon skall bli ledsen eller besviken på mig. Eller är det så att alla invoverade far illa av mitt velande hit och dit. Ibland känns det som vilket beslut man än tar så är det någon man sårar. Försöker jag kombinera jobben, hur klarar mina kollegeor det ? Om jag ansöker om tjänsledigt så blir det rådd med vikarier för kollegorna men kanske lite lugnare för mig. Nå säger jag upp mig så riskerar jag att bli arbetslös när mitt inhopp i lagtinget är slut. Men vem har sagt att livet skall vara lätt? Men ibland funderar man nog om jag inte just nu är lite väl prövad.
Finns ett ordspråk som heter
- Öppna dörren för det goda ödet och kämpa mot det onda.
Men ibland kan man fundera vilket som är vilket.
Ha det bra.
2 kommentarer:
Óm jag visste att det hjälpte skulle jag komma med en hel tårta idag med...men ack vad livet prövar oss! Idag besökte jag en god väns grav och tände ett ljus och sa att det var tungt, men hur tungt allt ändå känns kan man inte stanna där - vi måste ju vidare, eller hur? Sköt om dig.
Visst är det så att man blir prövad. Och Sophia är det någon som vet om livets prövning är du. Men ändå finns du alltid där för alla. Det imponerar på mig. Det finns ett hebreiskt ordspråk som heter Hjärtat är människans dolda skatt och det stämmer verkligen in på dig Sophia. Du behöver ingen tårta med dig för du har två öron och ett stort hjärta. Det är viktigare.
Ta vara på dig för det behövs personer som dig.
H: Göte
Skicka en kommentar