Straffet

Jag har inte alltid varit snäll.... Jag har inte hjälpt tillräckligt mycket här hemma pga mycket jobb.
Jag har skämtat med mina vänner men nu har straffet kommit. Jag har blivit förkyld.
Jag mannen som överlevt de flesta utmaningar. Jag har blivit förkyld, jag som trodde att jag var osårbar.
Vad händer nu ? Vem skall sköta om mig nu då?
Igår kväll kom den fasansfulla sanningen att jag känner att förkylningen kommer krypandes och lite av mina tankar vat att varför drabbar förkylningen just mig ?
Och visst så kom det ett par tankar som gjorde att jag tyckte lite synd om mig.
Men om man sen skall vara lite allvarlig så skall jag vara glad att förkylningen kom till mig mig och inte till barnen.
Och om man tänker på allt omkring så är en förkylning inte så farlig för den kommer att gå över. Visst är jag kanske trött och grinig ett tag så om man tänker efter så kanske det inte är mig det är synd om....
.....utan min familj som skall stå ut med den självupptagna, trötta och eventuellt lite griniga mannen/pappan.
Så egentligen skall jag vara nöjd med den underbara familj och de goda vänner jag har.
Så det var inget straff utan en tid att landa och reflektera på sig själv. Så jag har nu insett att förkylningen inte är något straff utan en belöning.

Ha det så bra.