Idag var jag på en 50 km cykeltur och när jag kom hem så tänkte jag på en sak att varför minns jag bara riktigt bra uppförsbackorna och inte lika mycket nerförsbackorna? Sen började jag fundera på att minns man motgångar mera än medgångar? Och om man gör det så varför gör man det ?
Beror det på att man tar mer åt sig av kritik än beröm ?
Så här gick mina tankar sen att jag tror i alla fall att kritiserar någon en så börjar man fundera att varför är det så och vad kan man göra åt det.
Men får du beröm så tänker man " så där säger han bara för att göra mig glad". Tänk om man skulle istället ägna sig 5 sekunder åt berömmet och verkligen suga in och ta åt sig av det som sades. Igår hade vi en sommarfest här hemma och jag hade en mycket god vän som höll ett underbart tal till mig, men när det mest poitiva kom en så försökte jag skämta med en dum grimas istället för att verkligen ta emot det. Jag tog till mig av det som han sade men jag hade svårt att ta emot det mest positiva.
Sama sak när gästerna kom senare och berömmde mig mig för maten, så fundera jag att menar de verkligen det för kycklingen måste väl ha varit lite torr. Och soppan kunde jag ha gjort bättre.
Det är synd att man verkligen inte tar åt sig av berömmet och lyfter sig själv istället.
Tyvärr lever vi för mycket i jante-lagen, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Men om jag får beröm om att jag har lagat god mat så inte säger det att jag är bättre för någon annan för det, utan att de var nöjda med det jag lagat. Så därför får man ta åt sig av berömmet, så gör det när du får det för det är du då värd när du får det.
Så tänk vad kreativ man kan bli av en cykeltur.
Ha det bra.
2 kommentarer:
Vad ska vi säja: Göte (eller Göta), du lagade en FANTASTISK thaikycklingsoppa (jag vågar mej inte på att stava namnet) och oxfilén, kycklingen och allt det andra var minst lika bra! Kan du lära min man att laga thaimat så där bra så är jag dej evigt tacksam... även om jag älskar att laga mat och ogärna ger ifrån mej privilegiet...
Vi hade jättekul i alla fall, och det gäller hela familjen. Olivia speciellt gillade kycklingsoppan (åt upp största delen av min).
Tack Katarina och extra kul att även Olivia gillade Thom Ka Gaien.
Sen kan väl gubben din och jag laga mat gemensamt åt fruar och barn någon gång. Är han lika duktig som allt annat så är han nog det i köket också. Men om jag får gissa så kanske han inte vill visa alla sina talanger gför dig för då kanske han hamnar att laga mat :-)
Skicka en kommentar