Idag är jag 41 år och jag har i stort sett hållit på med simning sen jag var 7-8 år. Först aktiv simmare i 10-11 år, sen blev jag ledare. Så egentligen har jag varit ledare inom simningen sen dess. Jag har försökt sluta men det har inte gått så bra, men ett 4-årigt uppehåll blev det när jag var innebandyledare och hade fullt upp där.
Men sen tillbaks till simningen igen.
Men ibland känns det som man just nu tagit sig vatten över huvudet, att ha en grupp med tävlingssimmare och därtill försöka hålla igång hela föreningen är nog ibland i mesta laget.
Men man brukar undra varför det är så svårt att få föräldrar att ställa upp som ledare. Om vi ser nu så har jag ikväll suttit i fyra timmar och planerat 7 timmar simning. Det är så många olika individer man skall tänka på när man gör träningsprogrammen.
Och det är ju så att allt går framåt och man skall som ledare också ha ansvar för så mycket mer nu förtiden.
Först vill jag poängtera att mina simmarföräldrar jag har just nu är enormt duktiga på att ställa upp. Men det gäller för mig att veta vad jag kan kräva av dem.
Så att bara vara ledare och fara till träningen och låta dem leka av sig finns inte längre. Jo leka skall de få göra i alla åldrar, d.v.s. ha kul. Men det skall vara en tanke bakom.
Det krävs så mycket mer av ledarna idag. Så den ideella ledaren håller på att försvinna från idrotten.
Men föräldrar kan hjälpa till, de föräldrar jag haft i mina år som simtränare kan vara på träningar och övervaka om man är borta eller hjälpa till med annat.
Men som ansvarig tränare så är det så mycket mer än att bara vara vid bassängkanten.
Ha det så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar