politikerliv

På flyget hem från Helsingfors idag så satt jag och läste DN och där var det stora reportage om Kristina Axén Olin som nu avgår som finansborgarråd, och då kliver av från topppolitiken. Det står där bl.a. att pressen som politiker och småbarnsförälder blev för stor. Och tidspressen som politiker är stor det är mycket sokm skall göras på kort tid. Visst är det många som har pressat med tid och beslut, ta bara en egenföretagare när är han/hon ledig ? Men en politiker har ju bara lite möten och sen är hemma mycket. Där är nog problemet att man jobbar hemifrån mycket och då uppfattas man som ledig. Det som är pressen att mellan två möten/plenum så skall man läsa in en hel del samt ta reda på en hel del fakta. Är man då småbarnsförälder så kan bli svårt att hinna med det. Barnen kan inte och måste inte förstå att man måste jobba också när man är hemma. Så jobbet blir när barnen gått och lagt sig. Är man sen som Kristina Axén Olin ensamstående så måste det bli oerhört tungt, med mycket som skall göras när barnen lagt sig. Nästa vecka för mig blir en tuff vecka med mycket jobb som skall göras. Måndag skall vi debattera ett betänkande om barnskyddslag, tisdag fullmäktige, onsdag troligtvis en debatt om tilläggsbudget så nästa vecka vet jag nog vad får gå för. Jag tycker inte synd om mig utan jag trivs när jag får jobba hårt och det händer mycket. Men det viktiga är att jag är förberedd om att det blir en tuff vecka.
Och om jag lyfter blicken och går med tillförsikt mot veckan är det bättre än att redan på förhand ha veckan som att det skulle kännas som att man bär en säck med tegelstenar över axeln.
Ha det så bra.