För ett tag sen så fick jag rådet att lyssna lite mer på mig själv och inte bara bry mig om alla andra. Jag stressade på av och an och och kände att jag var i en svacka.
Jag började då fundera på att vad tar min tid från det som jag bryr mig mest om, nämligen famljen.
För visst skulle man ju gärna vara hemma mer med familjen. Och det som tar mest av min tid så är ju simningen. Mina simmare har 6 timmar träning / vecka och mesta dels är jag ju där själv. Så jag började fundera att skall jag hålla på att fortsätta med simningen i den här skalan som jag håller på nu ? För med planering och allt så blir det 10-12 timmar i veckan som går åt att planera simföreningens verksamhet samt mina egna simmares utveckling.
Jag pratade med frun och vissa av mina vänner. Men det som de frågade mig då var att vad skulle jag göra istället, och skulle jag må lika bra av det?
Nå visst familjen mår jag bra av, men saknaden av simningen skulle nog bli stor. Just frågan om simningens vara eller inte vara blev mer aktuell när jag fick en inbjudan till en simtränarkurs som jag länge velat gå.
Efter mycket funderande så kommer jag nu att fortsätta åtminstone i 1½ år till som tränare för de här simmarna, men mer troligt att jag försöker träna dem i 2½ år till.
Simningen ger mig något oerhört att träffa dessa trevliga simmare jag har, men det intressanta är vilka förebilder dessa 10-15 åringar är för min 5 -årige son Johannes. Som han pratar om dem och vilken lycka det är för honom när han får vara med när de är och tränar eller tävlar.
Så just att sonen ser upp till dessa personer och att han tycker om att pappa är och tränar dessa simmare så blev till slut det avgörande att jag kommer att satsa på att vara simtränare ett bra tag till.
Ha det så bra.
3 kommentarer:
Det är skönt att komma fram till ett beslut. När det väl är taget minskar också stressen och känslan av att man inte hinner med allting. Grattis Göte!
Hejsan!
Du är en sann ledare. I många samanhang, även simmässigt så att säga. Att vara förebild har också motsatta effekter. Tänk om du gör något fel? Då har bilden av förebilden förstörts och de unga själarna mår dåligt. Frågan är bara om du någonsin visar att du gör fel. Att göra fel är ju mänskligt, men att visa dem är mindre lyckligt nog. Lycka till med simträningen!
Tack båda. Men om man säger så här Simon att visst kan man göra fel. Sen är det hur stort fel det är. Man måste ju visa också att man göra fel. För ingen är felfri och det är viktigt att visa det också som fförebild. Men jag håller fullständigt med dig att som ledare är det viktigt att tänka på att man är en förebild för de unga.
Skicka en kommentar