Viktigt med duktiga och engagerade ledare för de unga.

Som många märkt så är simningen det stora intresset för mig. Det har nog varit mest av simning för min del ihelgen också.

Jag var med runt 25 ungdomar på simtävling till Gimo i lördags. Nu var inte alla simmare SIF simmare men jag hade också ansvaret för ÅID simmarna denna helg eftersom deras tränare hade arbetsförhinder.

Idag sen så var det träning för mina simmare.

När jag startade SIF simning så var det för att bredda åländsk simning, att SIF skall vara med i juniorsimning och sen kunna slussa simmarna vidare till ÅID.

Vi har ett motto i SIF simning att alla skall få simma på sina egna villkor, vilket då gav oss i SIF lite huvudbry eftersom flera sen ville stanna kvar och träna i gruppen som de är i nu. Då kan man inte säga åt de simmare att de måste flytta till ÅID om man säger i föreningen att simmarna skall få simma på sina egna villkor i vår förening. Förutom breddningen så hade jag också en egoistisk tanke med att starta SIF simning, och det var att jag kunde hålla på med simning på en lägre nivå än den elitsatsning som tränare som jag då just då precis lagt åt sidan.

Okej nu vet jag att det här kommer att sticka i vissas ögon. Men sen är det så att jag anser att jag är en relativt hyfsad tränare som brinner för det jag gör. Och jag tänkte att får man då ge den tiden och min kunskap på unga simmare och sen kunna slussa dem vidare när de är mogna för det. Då skulle det utveckla åländsk simning ännu mer.

För skall idrotten lyckas så måste man även ha duktiga tränare i unga åldrar.

För det är tyvärr som många idrotter gör att man bara lägger in någon som ledare för de allra yngsta. Men man måste ju tänka på att det är just för de barnen och föräldrarna som man ger första intrycket av sin idrott.

Jag har ju skrivit tidigare att vår son Johannes håller på med hockey och jag har sagt att jag inte skall lägga mig så mycket i den. Men efter att igår kväll pratat med min fru om hockyn så kunde jag inte låta bli att nämna om det här. Igår så var det en ny ledare där och för det första så presenterade han sig inte ens. Så här små killar som det här gällde så skriker efter att hitta olika manliga förebilder. Framför allt eftersom det är så få män inom barnomsorgen och därför är det viktigt att man åtminstone presenterar sig.

Sen så bör man nog också ha namnupprop när man börjar en träning för när ens namn ropas upp så blir man bekräftad. Jag kan nog sätta en hel del på att Johannes inte nämnts vid namn en enda gång på hockeyn sen han började med det i januari.

Sen att de nu igår hade alltför avancerad träning för dem så kan bero på att det var en tillfälligt inhoppande tränare där.

Jag hade inte tänkt lägga mig i hur hockyn bedriver sin verksamhet men tyärr måste jag ringa till dem nu den här veckan. Johannes har tyckt det varit kul med att lära sig skrinna och jag tycker det är jättebra att han också har en annan idrott än simningen. För simningen är så förknippat med pappa, så därför är det bra att han har sin "egen" idrott. Därför vill jag inte han skall sluta med det för att de har för svaga ledare.

Nu sågar jag inte de här ledarna utan jag vill att de skall få hjälp att utvecklas. För de två som jag sett kan bli riktigt bra ledare bara de får hjälp. Och jag vet att det är svårt att få ledare men hjälper man inte de som ställer upp så gör man sig en björntjänst långsiktigt. Därför tänker jag ringa och ge dem mina synpunkter. Visst skulle jag kunnat ge det direkt till ledarna också, men vi har inte fått kontaktuppgifter till dem.

Ha det så bra.