Utbildningspolitik, elevernas rätt till trygg arbetsmiljö.

I torsdags i budgetdebatten höll jag ett anförande om utbildning. Det intressanta var att jag råkade i helgen snubbla över ett anförande från 2 december 2015 när vi debatterade regeringsprogrammet. Det intressanta var att jag då i det anförandet lyfte upp då också mobbingen och stöd till elever med behov av särskilt stöd.
Även fokus på ungas psykiska och fysiska hälsa pratade jag då också om. Det gjorde jag även i torsdags.
Det som hänt sedan december 2015 tills nu är att jag lärt mig mer om dessa områden genom att vara på seminarier inom dessa områden. Då lyfter jag upp Almedalen och seminarierna där, oerhört givande för politiker när organisationerna har sina seminarier.

Just om mobbingen så lyfter jag lite i mitt anförande om att det också finns kostnader för samhället p.g.a av mobbingen. Alla vet om det mänskliga lidandet men tänker på någon gång om samhällets kostnader? I Almedalen så presentera Friends och Swedbank en studie om mobbingens kostnader. Se mer om det Friends hemsida här. Att presentera kostnader förringar inte mobbingens psykiska lidande. Men ibland fungerar det att prata mer om kostnader. Så därför valde jag att gå den vägen.

Resten av mitt 7 minuter långa anförande valde jag att prata mestadels om barn med behov av särskilt stöd. Och bl.a. om de skoldistrikt på Åland vi har är till för kommunerna eller eleverna. Det är för stor skillnad på lilla Åland om vad du får för hjälp. Vi har bra personal, vi har bra resurser på Åland. Men sen har vi skoldistrikt så jobbar gentemot kommunerna och ansvar för dem. Skulle vi t.ex. ha en gemensam skolvård som t.ex. skolkuratorer, skolpsykologer och skolpedagoger jag gärna skulle se på Åland. Därför har jag nu många gånger pratat om ett gemensamt resurscenter för alla elever på Åland.

Vi säger vi satsar på våra unga, men jag upplever
att det fattas en pusselbit.

En springande punkt är att jag gärna i man nu ser över grundskolelagen så skulle jag gärna se att man i grundskolelagen tryggar elevernas rätt till trygghet i skolorna och att det faktiskt borde finnas med i grundskolelagen. Elevernas skyldighet finns men inte deras rätt till trygg arbetsmiljö.
Jag pratar också om jag vill se en ungdomslag om att säkra tvärsektoriellt arbete. Men där pratar jag nog tyvärr för döva öron.

Jag har nu varit invald i Ålands Lagting i 11 år. Och våra skolelevers situation ligger nog som klar 1:a vad jag pratar mest om. Och jag kommer nog att fortsätta med det. För våra ungdomar är vår framtid och dem måste vi investera i.

Mitt anförande från i torsdags kan du läsa mer om här nedan.

Ha det bra.

Tack Fru Talman

Mitt anförande senast handla lite mer om socialpolitik, nu blir det mer om utbildning.

Det är ju ett stort arbete om grundskolelagen nu som minister Aasuma leder och det är bra. Men jag blev och tänka lite på meningen på sid 32 stöd flickor och pojkars trygghet och välmående. En viktig fråga och där tänker jag lyfta upp mobbingen. Tyvärr har vi alltför många unga som mår dåligt pga mobbing. Och det mänskliga lidandet är stort men i somras när jag var Almedalen så var jag på en en föreläsning av ett projekt som Friends och Swedbank gjort tillsammans. En socioekonomisk analys som jag fick ta del. Det är allt från extra kostnader under skoltiden med bl.a. elevhälsoinsatser till insatser som görs från samhällets sida hantera problem som t.ex. psykisk ohälsa som mobbingen ger upphov till.
Så vi måste även här se vad vi kan göra för att minska på mobbingen.

En annan sak som vi måste säkra är att fortsättningsvis säkra små grupper i skolan för att våra barn skall ha en trygg arbetsmiljö i skolan. Det är ju verkligen något vi borde kunna ha i lagen att eleverna har rätt till en trygg skolmiljö.

Jag har inte hittat i lag eller förordning om elevernas rätt till en trygg skola, däremot hitta jag en paragraf om elevernas skyldigheter. Och om elevens rätt till trygg miljö så finns ju i FN:s barnkonvention.

Nästa mening på sid 32 så står det ”För elever med särskilda svårigheter ska stöd åtgärdas och verkställas i ett tidigt skede. Hur skall det fungera, hur skall vi veta att det göras?

Under en lång tid har jag haft en diskussion med utbildningsavdelning om tillsyn att elever med särskilda behov får det stöd de behöver. Det är bra att vi har med den meningen stöd till de behövande elever men blir det en ändring i verkligheten?

Vi har våra skoldistrikt. Senast igår hörde jag man prata om vad stans skolor kostar per elev. Men ingen där frågade, vad får eleverna. Vilken hjälp har man rätt till ?
Vi är insnöade i våra skoldistrikt men hjälper det eleverna? Nä skoldistrikterna har ett uppdrag från kommunerna men ofta kommer elever ikläm.

Jag har många exempel på det men jag tar det inte här offentligt.

Ta dyslexi utredningar hur fungerar det i våra skoldistrikt? Finns nog ingen enhetlig linje där när man skall upptäcka dyslexi. Senast igår chatta jag med en förälder som har ett barn i årskurs 5 och hjälpen brister.
Däremot vet jag om andra elever som fått hjälp med dyslexin från åk.2. Men den eleven är från ett annat skoldistrikt.

Här är tillgången till skolpsykologer av stor vikt men här är tillgången till skolpsykologer och vidare utredningen olika beroende på var man bor.
 Nu diskuteras på södra Ålands höstadiedistrikt för ett specialpedagogiskt centrum, den planeras invid KHS för inkluderingstanken vilket är bra. Och jag lyfter på hatten för det arbetet men är Kyrkby bästa skolan för dessa elever ?

Kyrby Höstadie är Ålands klart största skola och trångbodda skola. För ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så kanske en mindre skola skulle vara bättre optimalt för eleven. Jag kritiserar inte nu initiativet för södra Ålands högstadiedistrikt men är det för verksamhetens bästa eller eleverna?

Ja vad vill jag med detta? Även om vi går in för ett KST,  kommunreform så är vi inte i mål. Våra barn får olika hjälp var de bor.
Är det inte dags att vi börjar se hjälpen för elever med behov av stödåtgärder blir lika för eleverna på hela Åland? Vi bör se om hur kan vi jobba för att resuser finns på hela Åland. Framför allt de elever med behov av särskilt stöd.
Jag har hört nu i denna debatt att det är bra att det är olika med kommunerna och servicen. Lagstadga också om en trygg skola och klasser. Det blir säkert dyrare för kommunerna men på sikt kan det spara in pengar.

Talman jag lyfter nu diskussionen till nästa stadie nämligen gymnasialstadiet.

Som jag sa igår i debatten så vi har BOOST, men räcker det? Minister Aasuma nämnde om ökade resurser, men finns verktygen?

Det jag länge pratat om är ungdomslagen i Finland där i 3:e kapitlet där kommunernas ungdomsarbete och ungdomspolitik samt sektorsövergripande samarbete.  Det saknar jag på Åland, lag har jag fått svar att jag kan glömma en ungdomslag. Så bara att gilla läget om det. Men kan man inte se på lagen och kan man inte se vad vi kan göra för att förbättra nuvarande situation.

Avslutningsvis talman. I budgeten är det viktiga siffrorna och vad det står på sista raden. Men vi kan skapa politik som sparar pengar och ökar intäkter.

  

Socialpolitik

Denna vecka har vi debatterat budget. Och det har varit sammanlagt 19 timmars debatt. Tror visserligen 12 timmar av dem gått till diskussion om  kortrutten i skärgården och 5 timmar om självstyrelsen och sen 2 till annat. Men det är bara min känsla så här dagen efter debatten är slut. Jag kan erkänna att jag haft en frustration i denna regering tidigare. För dessa budgetar har varit tuffa ekonomiska budgetar med en stort mål mot en budget i balans. Hjärtat, värmen och socialpolitiken har lyst med sin frånvaro har jag upplevt. Men denna budget är åt rätt spår. Är vågar vi se svaga i vårt samhälle. Vår politik syns mer.
Tandvårdsprogram tas fram, man skall börja se hur man man skall hjälpa dem med sämst ekonomi, d.v.s. komma ur fattigdomsfällan. Integration nämns mycket och det tas verkligen krafttag för att våra inflyttade skall få möjlighet att lära sig svenska.
Så detta är en budget nu med mer hjärta. Tidigare kanske det var mer hjärna att jobba mot en budget i balans. Nu när underskottet i budgeten bara är 4,5 miljoner så vågar man släppa in mer hjärta. Min sammanfattning av det. Här  i länken här så kommer mitt anförande om socialpolitiken.

Ha det bra och ta hand om varandra.

Pust

En jobbig vecka börjar närma sig sitt slut. Fick en uppläxning av en bra vän om att lugna ner tempot lite. Han har nog en poäng med det.
Och det är ju det man har vänner till, att våga säga till när något går över styr.
Det känns som man är i ett ekorrhjul som bara snurrar på. Men egentligen så måste jag också passa på nu. Jag sitter i positioner där jag har möjlighet att påverka så då måste jag passa på. För efter nästa val så kan jag vara utanför och inte ha någon möjlighet alls.

Som kommunstyrelsens ordförande så blev det mer administrativt jobb än jag trodde. Men förra fredagen hade vi från kommunen konstruktivt möte med finansminister, kulturministern och fastighetsverkets VD om utveckling av Kastelholms- och Bomarsundsområdet. Kändes som ett bra möte. Där jag nu tror det kommer att hända saker inom framför allt på Kastelholms Kungsgård där vi från kommunen väntat länge på att få något att hända. Det är lite att jobba som kommunstyrelsens ordförande att jobba mycket i det tysta. Visst har jag möjlighet att göra politik som syns och hörs. Men det gagnar inte kommunen. För mig har det varit viktigt att man får en personal som trivs och då gäller det att de får lite arbetsro och inte politiskt tjafs runt omkring sig.

Men det som verkligen är mycket och där man verkligen kan påverka så är lagtingsuppdraget. Om man sköter sina kort rätt. Framför allt om man sitter på en s.k. regeringspartis plats. Men det är också mycket i det tysta - tyvärr. Men genom att tagit på mig för mycket jobb så kan jag erkänna har jag misskött mig och missat ett par lagar som smitit förbi min granskning och där måste jag bli bättre. Så här får jag ta mig själv i örat. Sen får jag inte allt jag vill. Men jag har möjlighet att påverka i alla fall. Så här behöver jag jobba och jobba mera. Den här mandatperioden så sitter jag som ersättare så jag skall vara nöjd att jag får möjlighet att vara med. Jag sitter så att säga inte på eget mandat så bara att jobba på nu för efter nästa val så kan man vara utanför. Och då är man utanför på riktigt och påverkansmöjlighet lika med noll.

- Men jobba på så att du bättrar i nästa val tänker säkert någon. Det här med val så är så otroligt svårt förra mandatperioden gjorde jag ett hästjobb. Fick en del gjort politiskt, syntes. Men ändå fick man mindre röster. Så det är svårt. Kanske är jag inte tillräckligt bra marknadsförare av mig själv.

Nå jag jobbar på och checkar in på kontoret på morgnar och jobbar dagar och de flesta kvällar och försöker göra rätt för mig.
Som jag inledde denna blogg så har det varit en intensiv vecka. Bl.a. så har vi i Ålands Lagting haft 19 timmar budgetdebatt. Där höll jag 2 anföranden som jag kommer att ha som inlägg vad de handlade. Det var om social- och utbildningsfrågor som jag måste kämpa mer om. Visserligen tycker jag att man ser bra socialpolitik i denna budget. Men det återkommer jag i nästa inlägg.

om.

Så under dagen så hoppas jag hinna lägga upp dem.

Ha det bra. 

En budget åt rätt håll

Idag presenterade Ålands landskapsregering sitt budgetförslag för 2018. En budget åt rätt håll ändå, en budget som känns bäst för den här mandatperioden. Det är väl ingen hemlighet att de två senaste budgetarna för 2016 och 2017 har varit budgetar med att jobba en budget i balans. Det har varit jobbigt med sänkning av ramarna för bl.a. utbildning och hälso- och sjukvård. Det här är en budget jag har lättare att försvara även om det fortsättningsvis jobbas med en sänkning av ramarna.
Det är ingen toppbudget för den har bl.a. skatteavdrag som kanske inte är såååå bra enligt mig. Men detta avdrag kan jag leva med. För de riktar in sig på dem som har en inkomst på 35 000 i årsinkomst eller lägre. Vi fick ju också med pensionärerna där som inte var med från början.
Varför jag är avig till skatteavdrag är att jag hellre ser ekonomiskt starkare kommuner och lägre avgifter. Nu har vi tidigare sänkt landskapsandelarna till kommunerna och sen har vi höjt avgifterna inom ÅHS. Landskapsandelarna kunde jag väl köpa någorlunda, men avgiftshöjningarna har nog gett mig sömnlösa nätter.

Nå nu är det avdrag för de med en årsinkomst på 35 000, så de blir väl de nu som kanske drabbades hårdast av avgiftshöjningarna som nu blir kompenserade. Avdraget är på max 100 euro. Det här avdraget ser jag nu att det som drabbats hårdast tidigare som nu blir kompenserade så det lyfter jag på hatten för. Det är en grupp som måste synas mer i budgetarbetet.

3 nya poliser lyfter jag på hatten för. Om jag förstått det rätt så är det inte nyanställningar utan förstår att det är tillfälliga tjänster som blir permanenta.

Budgeten har fortfarande ett underskott på 4 miljoner och man har sparglasögonen på sig. Men det jag är tacksam för att man vågar se en grupp man lite kan gasa på, en grupp som jag känner att de behöver känna att de blir bekräftade och kanske får lite mer i börsen. Nämligen de med en liten lägre inkomst och som har det svårt att få ihop det ekonomiskt. De satsar man nu på 2018.

De kommer att satsas på  omställning till förnyelsebar energi såsom vindkraft och solenergi.

Det jag saknar som jag inte hört något om är den psykiska ohälsan. Det kan finnas i texten men inte hört något om det för den gruppen. Och här hoppas jag att det under 2018 skall lyftas upp för den här gruppen.

Kortrutt eller inte

Här på Åland så har det utretts i hyllmeter om kortrutt eller inte för skärgårdstrafiken.  Åland som en ö med landskap som med broar håller ihop fasta Åland. Men sen har vi en handfull kommuner som är riktiga skärgårdskommuner enligt min bedömning. Min bedömning är att har man längre än 10 minuter med frigående skärgårdsfärja så är man en skärgårdskommun. Finns nog mer professionella bedömningar på hur man bedömer vad som är skärgårdskommun än min :-)

Men idag så ligger driftskostnaderna på skärgårdstrafiken på dryga 15 miljoner ( inkl. linfärjorna) och det diskutera mycket om hur kan man få ner de olika kostnaderna. Förra mandatperioden så driftsprivatiserades skärgårdstrafiken för att sänka kostnaderna men att kunna bibehålla turerna. Nå det är gjort nu och nu ser man framåt. Och kortrutt pratas det ofta om och jag har varit med om olika utredningar under mina 12 år som lagtingsledamot.

Men nu är det väl ganska nära till att " sätta spaden i marken" som en brukar säga. Men då kommer också många nu och säger "NEJ !!!! det kostar för mycket" eller "NEJ tänk på miljön" Hur man än gör så blir det fel.


Min inställning hela tiden varit att kan man få en billigare trafik med kortrutt och inte försämrar servicen för de som bor i skärgården så kör på.
Nu har det kommit en utredning (igen) att för en kostnad av ca 40 miljoner i investeringar, så på 15 - 16 år så har man räknat hem projektet.
Så då har jag sagt ok för min del. Kan vi bibehålla eller t.o.m. förbättra trafiken för skärgårdsborna så gärna för mig.

Jag prioriterar helst pengar till utbildning samt sjukvården som också landskapet har. Men samtidigt vill jag visa att jag tror på skärgården och en utveckling där. Vill inte vi göra så vem vill då göra det ?

Så för min det så får man jobba vidare med projektet om man räknar hem det ekonomiskt. Men ärligt talat så tror jag det kommer att dras i långbänk med olika processer så att det dör ut. Det politiska engagemanget är inte så stort att det en majoritet vill driva det igenom när motståndet är för stort. Tror inte heller det överlever ett val. Tror nämligen inte att stödet för kortrutt är så brett att det klarar av en ny regering. Blir väl sen en ny utredning i nästa regering :-)

Ha det bra

Inte alltid lätt att beslut.

Har idag suttit och läst in mig om konstgräs för det är nu en stor fråga för mig. Jag skall ta ett beslut om en konstgräsplan på onsdag.

Visst ser en konstgräsplan inbjudande till spel och lek. 

Jag har varit med och jobbat för en konstgräsplan 10 km meter från mig. Jag har varit lyrisk över att få bra idrottsmöjligheter vid vår högstadieskola. Kan det finnas bättre möjligheter än att främja för att barn skall uppmuntras till rörelse. Därför har jag varit för den konstgräsplan.
När jag pratade för konstgräsplan visste jag inte att det var 800 meter till en vattentäkt. Det berkar nu vara en orsak till att man har svårt att säga ja till den av miljömässiga skäl.
Ändå finns det en konstgräsplan i en annan kommun ännu närmare vattentäkt så den motiveringen köper jag inte.

Sen att konstgräsplanen är 800 meter från vattentäkten är en sak. Så där kan man fundera om hur mycket av granulaten från konstgräset kommer ända ner till vattentäkten för man kan göra mycket att förhindra det.

Bl.a. så nämns

• Förlänga de sidomarginaler som finns direkt intill kanterna på konstgräsplanerna och se till att ordentliga sidomarginaler finns på samtliga konstgräsplaner då de på vissa platser inte finns alls. Dessa är ofta en bit asfalt som sträcker sig runt konstgräsplanens med en marginalpå cirka 1,5- 2,0 meter. De gör det lättare att samla upp granulat och föra tillbaka dem till planen och på så vis minska förluster.
• Upprätta ett plog-schema för att minimera förlusterna av granulat till omgivningen.
• Installera granulatfällor i brunnarna runt planerna som tar upp en del av gummigranulaten.Dessa granulatfällor finns redan på vissa konstgräsplaner, men skulle kunna implementeras som en obligatoriskt åtgärd.
• Bygga en kort mur runt konstgräsplanen som hjälper till att hålla granulatet inom området.
• Byta ut typen av granulat som används. På marknaden finns mer miljövänliga alternativ tillde EPDM- eller SBR-granulat som för tillfället används i de flesta fall. Som tidigare nämnts finns ett fyllnadsmaterial som består av naturliga material (t.ex. kokos och kork) som skulle kunna ersätta gummigranulaten.

Jag blev och fundera att hur mycket mikroplaster släpper konstgräs och hur mycket släpper bilkörningen ut. Jag läste på svenska Naturvårdsverkets hemsida att det är bilkörningen som släpper ut mest, men självklart så är ju biltrafiken så mycket större än antalet konstgräsplaner. Men granulaten som konstgräsplaner släpper ifrån sig har en skadlig inverkan på miljön. Det kan jag erkänna. Och inverkan är skadlig vare sig det kommer i vattentäkt eller inte. Men en vanlig gräsmatta så gödslar vi, och det är inte heller bra.

Så mycket finns om man tänker på miljön som kan åtgärdas. Och får vi ner bilkörningen. Vad är inte bättre än det ?
Vad gör vi för åtgärder för det ?
Jag såg konstgräsplanen som ett ställe som främjar barn att röra på sig och må bra. Viljan att vara ute och gärna spontanlek.

Men sen läser jag en annan utredning från universitetsjukhuset i Linköping. Och där läser jag följande sluttext

-         Baserat på tillgänglig information finns oklarheter gällande risker med exponering för fyllnadsmaterial, antimikrobiella substanser såväl som konstgräs vid slitage. Av den anledningen bör tills vidare anläggandet av konstgräs på lekytor för barn noggrant övervägas och jämföras med andra alternativ.

Där blir jag och fundera att vilka skador ger granulatdammet för människan att andas in, och vilka skador ger granualtdammet direkt mot huden?

Är det oklart så blir jag mer orolig för barnens hälsa. Jag vill att man med en idrottsanläggning skall främja barns hälsa. Och man ofta ser barns slänga sig på marken. Får de i sig direkt granulatdamm och det är skadligt så blir jag att fundera en gång till.

Är det hälsomässigt hållbart att anlägga en konstgräsplan? Visst är miljön viktig och jag värnar om den.
Men att säga nej till en konstgräsplan för en vattentäkt som är 800 meter bort köper jag inte. För vi har så många andra utmaningar framför att minska på mängden mikroplastartiklar i luften, t.ex. hur skall vi minska på bilkörandet?
Så att för det säga nej till en konstgräsplan köper jag inte.

Men om det inte är utrett av den hälsoskadliga effekten att andas in eller få i s.k. brännsår granulatdamm så blir jag mer osäker.
För mig är det ingen prestigefråga. Där kan jag ändra mig. För i första rummet är människan och hälsan för dem. Så under den här dagens jobb att läsa in om mikroplastartiklar så har jag blivit mer osäker om man verkligen skall ha en konstgräsplan.

Finns det alternativ som är bättre för hälsan så är jag nog för det. Vi måste ju ändå besluta vad som är bäst för enskilda individen.

Vad kan vara bättre än att få barn att röra på sig.

Jag hade rätt....... nästan.

Gårdagens debatt blev lite som jag befarade om landskapsandelarna, det blev att en lagtingsledamot gick upp och sade hur många tjänster vi i Sund skulle tvingas att minska p.g.a.  minskningen av landskapsandelarna.

Jag svarade där att jag ser kanske hellre ett minus bokslut än minska på kvaliteten inom omsorgen i kommunen.
Men det är min personliga åsikt.

Så debatten blev just då som jag trodde.

Men att Sund skulle komma i fokus när man diskuterade Visit Åland och marknadsföring var jag inte beredd på.
En lagtingsledamot gick upp i en replik till mitt anförande och diskuterade om hur dåliga vi är på att marknadsföra vår kommun på hemsidan.

Ledamoten har rätt att man kan utveckla Kastelholmsområdet en hel del.
Vi har också entreprenörer som ser möjligheter. 

Mitt svar till det är nog att vi kan bli bättre, men svårt att hinna med allt i kommunen bara. Det lagstadgade går ofta före.  Sen borde vi väl utnyttja Vist Åland som har kunskapen om att sälja Åland som destination. 

Åtgärd: Tog det till mig ändå och texten på hemsidan kommer att tas upp på ett möte idag om hemsidan och dess utformning.

En annan lagtingsledamot tog upp dialogen mellan Sund och Landskapsregeringen och att man borde tillsammans borde våga jobba visionärt för att utveckla markområden i Sund för att främja för turismen i kommunen. Som lagtingsledamoten sa så äger landskapet en del av marken och man borde se tillsammans där att utveckla Kastelholm och Bomarsund ännu mer.

Åtgärd: Därför kommer det idag att gå ut en inbjudan till ett möte med vissa ministrar och chefen på Fastighetsverket där vi kommer att ta upp vissa av de saker som man nämnde i debatten igår.

Haft länge drömmar och visioner om att Kastelholms Kungsgård skulle
renoveras och användas. Tänk om man skulle där kunna t.ex. hyra ut det till
ett bed & breakfast eller något. Möjligheterna finns bara man ser dem :-)

Det är ju så med politik att bra idéer skall man ta tillvara och förädla. Det gjorde jag igår. Men synd om man har såna idéer att man inte kan komma till mig och prata om det. Ännu mer sorgligt att vi kar kommunpolitiker som hellre under en lunch med en lagtingsledamot gruvar sig än att man kan ta kontakt direkt med mig och se vad kan vi göra tillsammans.

Men kanske det är så att en del tänker i form av problem och andra i lösningar.

Ha det bra.

individen i fokus inte kommunerna

Ja bloggen varit ett tag uppehåll nu från mitt bloggskrivande. Har bar inte haft inspiration för det, mycket pga tidsbrist. Varit en hektisk månad de senaste 4 veckorna. Men nu till mina tankar och det som upptagit min tid mycket de senaste veckorna. Nämligen landskapsandelarna, landskapsandelar är som är ett finansieringsunderstöd till kommunerna för att kunna utjämna de olika ekonomiska förutsättningarna för kommunerna att erbjuda den lagstadgade servicen.

Förra veckan och idag debatterar vi just landskapsandelarna och i remissdebatten så så höll jag mitt anförande. Lagtingsledamöter från centern begärde replik till mitt anförande och hade frågor mycket om min roll som kommunstyrelseordförande i Sund.
Att sitta på en post som kommunstyrelseordförande och lagtingsledamot kan vara kluvet ibland. Men där har jag sagt för mig att jag i första hand skall se på hela Ålands bästa med individerna i fokus.

Nu är ju egentligen inte debatten om lagen av landskapsandelarna i fokus utan det är sänkningen d.v.s. laddningen av pengarna i landskapsandelarna som blivit i fokus. En sänkning av landskapsandelarna på sammanlagt 4 miljoner under en treårs period. Och där var det mycket frågor om hur skulle jag lösa Sunds kommun sänkning för det. Visst är det bekymmersamt men det är inte bara det som bekymrar mig. Det som kanske bekymrar mig mest är när man diskuterar nedsänkningen av ramen för Hälso- och sjukvården. Det gör ont i mig att veta att man inte har pengar att t.ex. satsa på psykiatrin.
För där skulle man behöva satsa mycket mera än vad som görs idag.

I en av replikerna så ställde man mig frågan om jag verkligen vill sänka landskapsandelarna för Sunds kommun. Mitt svar var ungefär så

 - " Nej jag vill inte sänka landskapsandelarna alls, jag vill höja dem med 1 miljon, jag vill ge 5 miljoner till till just Hälso- och sjukvården och jag vill satsa mer på gymnasialstadiet. Men då ställer folk mig frågan varifrån vill jag ta dessa pengar för att satsa på kommuerna, ÅHS och gymnasialstadiet? Det kan jag inte svara på för pengarna räcker inte till. Därför har vi en politisk landskapsregering vi stöder, en landskapsregering som måste prioritera för att se vad vi på Åland har pengar till och den regeringen stöder jag. Men jag får inte allt jag vill, jag måste kompromissa"

Så visst vet jag att det jag sade där är en ekonomisk omöjlighet. Men visst vill jag stärka skola och omsorg i kommunerna, visst vill jag ge ÅHS mer pengar för att stärka bl.a. psykiatrin och visst vill jag ge elever i gymnasialstadiet mer stöd så fler får en utbildning för att komma ut i arbetsmarknaden.

Men jag ser nu gärna att vi gör en kommunreform för att mer ekonomiskt stabilare kommuner och inte vara lika beroende av landskapsandelar som idag. Och att vi då inte fundera på att tvingas till skära i kostnader för sjukvård och utbildning. För en bra sjukvård och gymnasialutbildning gynnar alla på hela Åland.
Jag har länge sagt att vi måste sätta individen i fokus och inte kommunerna. Tyvärr är det många som tänker tvärtom att kommunerna och dess ekonomi i första hand. Sen får man anpassa servicen efter det. Senast imorse så satt jag på ett möte där de var att vi måste se att inte vårt jobb blir en merkostnad för kommunerna. Jag begärde ordet och sa

"Jag vill att vi först sätter individerna i fokus sen måste vi se vad får det för ekonomiska konsekvenser."

 Så vill jag jobba. Först individen i fokus sen kommunerna.

Det är min väg framåt

Champions league kval hot eller möjlighet?

Nu vet jag att jag trampar på  vissa ömma tår, och jag ber om ursäkt för det. Men jag blir lite trött på att man säger att fotbollen kostar så mycket, när det är oroligheter runtom matchen som kostar. Jag var själv på matchen igår och där var det lugnt. IFK Mariehamn gjorde nog allt för att få gästande lag och supportrar att trivas. Men sen finns det de som kommer hit och inte ens har biljett. Är de verkligen här för fotbollen? Jag anser mer att det är ett samhällsproblem att det finns män som lägger ut säkert över 500 € för att fara ”med sitt lag” och ställa till problem. Det är ju inte supportrar, för supportrarna hörde jag inne på matchen, och de höll på sitt lag.

Fotbollen är en fantastisk sport, den väcker känslor. Men den kan också hjälpa inflyttade till att komma till en ny ort och känna samhörighet genom att få komma till ett fobollslag och få spelkamrater. Fotbollen är en lagsport där man skall kunna anpassa sig efter andra och känna tillit till andra just för att det är en lagsport.

Sen har fotbollen haft otur, och det är svansen som kommer efter. Som jag inte ens vet om de bryr sig om resultatet, utan mer för att slåss. Den svansen finns tyvärr i de flesta länder och där måste samhället ta tag i det och jobba med det i tidig ålder. Varför vill man slåss?

Min fundering kring det är, att det är pojkar som vill ha en samhörighet och hittar det kring fotbollen. Nu har många valt att följa fotbollen, men det är nog inte grundproblemet, utan varför de slåss? Det skulle de nog göra även om huliganismen inom fotboll inte skulle finnas. Jag vill inte skylla det på fotbollen utan att det är ett samhällsproblem anser jag.

Fotbollen / idrotten sparar nog in pengar för samhället på sikt med allt gott den gör. Sen att fotbollen får svansen efter sig så kan de inte göra något åt. De kan stänga ute dem från matcherna och det har de lyckats ganska bra med. Jag har inte hört talas om åländska fotbollshuliganer, utan om åländska fotbollsupporters – och det är jag glad för.

Den här matchen igår hade 90 minuter sändningstid i Polsk tv, inse att det också ger marknadsföring.
För mig är det stort att vi med 29 000 invånare har ett lag i champions league kval, Jag ser möjligheter med att Åland växt på fobollskartan som också ger en marknadsföring med tv sändningar och tidningsartiklar. 

Inte svansen utan hur många tv-tittare i Polen hörde talas om Åland för första gången.

1:a maj tal

Idag fick jag äran att hålla 1:a maj tal. Alltid lika stor ära att få hålla det.

Talet kommer här

      Vänner vi har sett behovet, pratat och pratat men aldrig kommit framåt. Men nu har vi fått vägen uppritad på vår framtida kommunkarta. En karta som förklarar hur vi skall få ett Åland som är jämnare och starkare och sätter invånarna i fokus.
2015 gick kommunerna och kommunförbunden med en sammanlagd vinst på 17 miljoner.Ungefär motsvarande summa gick landskapet i förlust det året. En förlust som mycket beror på den finländska ekonomins kräftgång och den orättvisa som klumpsumman gör. Men 17 miljoner euro, med de pengarna skulle vi inte tvinga till de för oss nu jobbiga besluten med landskapets ekonomi som vi ställs för idag. Vi skulle mer kunna koncentrera oss på utveckling, än var man måste skära i kostnader.Vi socialdemokrater ser att en strukturförändring behövs, större mer ekonomiskt hållbara kommuner som kan ta ett större eget ekonomiskt ansvar. 2014 fick 10 kommuner mer än en tredjedel av sina intäkter via landskapsandelarna. Det året gjorde kommunerna och kommunalförbunden en vinst på 24 miljoner. Kallar vi detta för en hållbar åländsk ekonomi ?
Inom det sociala så har vi KST, som vi socialdemokrater helst kallar klienternas socialtjänst mer än kommunernas socialtjänst. Det är klienternas behov som skall sättas i fokus, inte kommunernas. Vi socialdemokrater har alltid velat se ett KST. Om servicen så efterlyser man från kommunalt håll om lagändringar som skulle minskas på kommunernas kostnad för servicen. Här gäller det för oss att hålla ögon och öron öppna att man inte accepterar en försämring av välfärden.Vi jobbar för en förbättring av välfärden, arbetet med KST så är en förbättring av den sociala servicen. Det skall inte bero på var du bor med rätten till hur du blir bemött eller hjälp till t.ex. personlig hjälpare.Bästa 1:a maj firareVi har det senaste året pratat om
Skall det vara en kommun, tre, fyra  eller fem kommuner. Den här regeringen har nu i detta skede gått in för 5 kommuner.Med en kommunreform:
·        får vi kommuner som till antalet invånare är jämnare och ger oss starkare kommuner.
·        Vi får ett Åland som har kommuner som är stabilare att ta emot den framtida demografiska utvecklingen, vi har kommuner på Åland som klarar av en mer jämlik service.
·        Vi har kommuner som klarar av att bemöta de med särskilda behov och ge den servicen de behöver, inte att de skall behöva anpassa sig till den servicen kommunen klarar av att ge.
 2017 är ett år för förändring, en förändring av den åländska kommunkartan. Vår egen kommunminister leder det arbetet med ledarskap. Oppositionen kallar det tvång, jag kallar det ledarskap. Minister Nina Fellman säger·        Vart skall vi.
·        När skall vi vara där.
·        Och hur kommer vi dit.
Centern, Ålands Framtid och de obundna kallat det för tvång. Men jag ser det som ett ledarskap som stakar ut vår framtida väg hur vi skall gå mot ett mer ekonomiskt hållbart Åland.·        Ett Åland som har tillräckligt ekonomiskt starka kommuner att ta eget ansvar och inte begär försämring av den lagstadgade service vi har i kommunerna. Vi skall förstärka och utveckla kommunerna, inte avveckla.
·        Ett Åland där vi har tillräckligt starka kommuner där landskapet kan mer koncentrera sig på sin ekonomi och på sina egna verksamheter. Vi skall satsa på utveckling inte avveckling.
·        Ett Åland där vi har kommuner som är tillräckligt ekonomiskt starka att vara solidariska för sina invånare och inte som man pratar att kommunerna skall vara solidariska till varandra.
Till motsats för de som säger att kommunernas olikheter, stärker kommunerna och kommunernas attraktionskraft.  Så ser vi invånarna och den service de behöver. Vi ser att handikapplagen tolkas olika idag och servicen är beroende var man bor. För oss är en jämlik service viktigare än kommungränser.Vi ser att alla skolor inte har lätt att få behörig personal, vi vill lyfta upp det en nivå, att se eleverna få den hjälp de behöver. Det är viktigare för oss än kommungränserna.Vi vill se en landskapsregering som försättningsvis kan satsa på en bra utbildning och sjukvård, det är viktigare för oss än kommungränser.Vänner för oss är invånarna viktigare än kommungränser. För oss är invånarna till för samhället och inte tvärtom.

Förbannat vad skönt.....

Som en ensam krigare har jag kämpat för mina funderingar i kommunutredningsfrågan, jag har blivit hånad och mer eller mindre idiotförklarad i mitt led, över att norra Åland som kommun skulle bli för litet om man ser på den framtida kommunstrukturen. Jag ville ha garantier på att den kommunen inte skulle bli den lilla kommunen i norr som inte har råd att erbjuda lika bra service som de andra kommunerna på fasta Åland.
Nu sitter jag och läser in mig inför debatten och när jag nu läser PWC:s utredning " Åland - fem kommuner - långsiktig analys" så känns det förbannat skönt att veta att jag var på rätt spår. Så dessa personer som idiotförklarade mig får nu stå för sitt. Jag ser nu att det jag jobbade för, blir ett mindre skattetryck för de boende på norra Åland - och det känns förbannat skönt att veta att det jag jobbade för var rätt i det jag trodde på. Men ur detta ha jag kommit starkare, men min respekt för vissa har tyvärr naggats.

Händelserik vecka

Politiskt sett tror jag banne mig att detta har varit den vecka som hänt mest under någon vecka jag har varit lagtingsledamot och det är nu mitt 11:e år jag är lagtingsledamot. Den här veckan har Ålands landskapsregering tagit ett meddelande om kommunreform, gått in för kortruttsinvesteringar för den åländska skärgården samt viktigt beslut för den för Åland viktiga vårjakten, Så en sådan vecka tror jag inte jag varit med om tidigare. Sen kan man säga att få en regering med tre partier att hitta en gemensam väg så har det varit en hel del diskuterande och kompromissande på vägen. Men nu är resultatet färdigt och alla jublar inte. Men i ett kompromissande så får inte alla som man vill, men man måste känna att man står bakom det. Här kommer lite av mina funderingar kring det.

Kommunreform
Att vi på Åland med runt 29 000 invånare skall ha 16 kommuner är inte hållbart. Jag sitter själv som kommunstyrelseordförande i en kommun med dryga 1000 invånare och märker vilken utmaning det är att klara av det lagstadgade. Bl.a. har jag varit socialnämndens- och omsorgsnämndens ordförande i 10 år och där har jag insett vad tufft det har varit att erbjuda en bra socialvård. Vi har klarat det men det har nog egentligen inte varit ekonomiskt hållbart. Jag har sagt att jag velat se 3 kommuner på Åland. Men nu har landskapsregeringen gått in för 5. För oss på nordvästra Åland så är det väl den största utmaningen där vi sju kommuner skall bli en kommun. Många tycker vi inarbetade norråländska 5 kommuner skulle bli 1. Det har jag inte riktigt köpt för jag tycker norra Åland skulle bli så litet jämfört med de övriga kommunerna på fasta Åland. Nu blev det en dragning som det är. Jag tror det blir bra bara man vänjer sig.
För mig var det viktigt att vi skulle ha ekonomiskt bärbara kommuner. Kommuner som är tillräckligt stora att kunna erbjuda en bra social service, starka skolor och en bra äldreomsorg. En god kompetens försörjning är också viktig. Tillgång till arbetskraft med rätt kompetens är viktigt för att en kommun och dess invånare skall må bra. Därför ville jag inte ha en kommun som är har en befolkningsmängd som är 20 % mindre än de övriga kommunerna på fasta Åland. Kommunerna skall också ha en god soliditet och skattekraft att de inte är så beroende av av landskapsandelar. Det känns som vi har det nu. Så nu har vi en karta på Åland med målsättning om nya kommuner från och med 1 januari 2020. Nu siktar vi på det.

Kortrutt
Det har varit massor med utredningar, det har debatterats men ingen kommit så långt som vi är nu. En satsning på skärgårdstrafiken och att vi skall få en s.k. kortrutt genom skärgården. Ny färjtrafik som skall förkorta restiderna för de som bor i skärgården. Jag har länge tyckt det har varit ett vansinne att gå in för ett sånt projekt. Nu skall man gå in och investera sammanlagt 40 miljoner € för att få en kortrutt. Och ändå är inte det i mål med det. Utan antagligen kommer det att komma mera kostnader ännu innan det är färdigt.
Men jag har ändå haft ett öppet sinne att lyssna och sen sa jag " visa att investeringarna betalar sig på sikt och sänker driftkostnaderna för framtiden, då kan jag ändra mig". Nu har de fått mig omvänd. Nu skall den här investeringen på kortrutt betala in sig på 16 år. Det har tjänstemän presenterat för mig. Ingen politiker som drömmer om att få vara med och besluta om ett så här stort projekt. Men när tjänstemän säger det, de har sin yrkesstolthet. Då köper jag det och kan ändra mig. Skall vi tro på en framtid för vår skärgård som måste vi politiker också visa det. Satsar vi inte på skärgården så visar vi att vi inte heller tror på en skärgård för framtiden. Men satsar vi på ett kortruttsprojekt så skall vi också sen satsa på sjukvård och annat stöd för skärgårdsborna att de kan bo och jobba där. Så att skapa arbetsplatser i skärgården är viktigt.

Vårjakt
Undrar om jag varit med om något så känsligt som vårjakt. Och även om jag själv bara varit en gång i mitt liv på vårjakt, så har jag märkt vad det betyder för ålänningarna. Jägarna i jaktlagen jobbar för att få bort mink, mårdhund och andra hot för våra sjöfåglar så att beståndet behålls. EU är inte så förtjust i vår vårjakt. De tycker man skall jaga på hösten istället,som andra gör. Men då är ju inte sjöfåglarna i vår skärgård utan längre ut har jag förstått.
Jag är ingen frälst jägare, jag är inte så insatt som många andra. Men för mig är vårjakten ett kulturarv, jag har alltid hört folk prata om vårjakten och hur viktig den är. För mig är det viktigt att vi har en plan för att på sikt hålla vårjakten kvar även för nästa generation. Hoppas nu verkligen landskapsregeringen tagit ett sånt beslut. Vi måste våga ta beslut som räcker längre än resultatet till nästa val. Nu känns det som vissa blivit lite knäsvaga och inte riktigt vågade det.

Det händer mycket nu. Det blåser i media om olika beslut vi tar nu politiskt. Vissa håller med och är tysta, medan de som inte håller med så hörs desto mer. Tänker lite på ordspråket " att se det rätta men inte våga göra det är den feges lott "

Skall vi ha ett solidariskt och jämlikt samhälle så måste man våga ta obekväma beslut och göra förändringar. Vi måste våga se de som behöver hjälp och stöd, och inte bara vara rädd att det bara blir sämre för en själv.

Ha det bra


 

Även en politiker har känslor.

Jag är inte bara politiker. Jag är en människa också. En människa med känslor. När jag var var barn så blev jag retad av av flera olika orsaker och men av det har jag ännu. Det sitter på min självkänsla. Jag tar lättare illa upp när man skämtar om mig. En sa en dag åt mig " Göte du som är politiker skall hålla för det mesta ". Bara för att jag valt att börja med politik så har jag inte blivit en robot. Jag har känslor.
Mår mina barn dåligt så är det självklart att jag också mår sämre än vanligt. Mår man bra så tål man mer.
När jag var ung så blev mitt namn att reta mig för, Göte Winé tänk vad mycket man kan göra det med. Tyvärr märker jag att reta en för efternamn går i arv och nu är det barnen som får det.

Vi har ett samhälle där man gärna hånar varandra hellre än berömmer. Så tänk sen när ni säger något till en person att hur upplever den dem person min kommentar. Vill jag såra eller vill jag lyfta upp den personen.
Jag valde nu att idag ta bort två personer som vänner på fb. De skämtade om mitt namn och det blev sen vem som överträffade varandra.
Mina socialamedier skall inte vara ett forum att håna andra

Jag vill man skall respektera varandra och mina socialamedier vill jag mer skall sprida glädje och energi än att ta energi.

Viktigt med konstruktiv kritik.

Sitter på plenum och blir besviken på debattklimatet här på Ålands lagting. Idag när vi debatterar spörsmålet om "värdering av det åländska gymnasiebetyget" så blir jag besviken på debattklimatet. Det förlöjligande av kollegor som jag hört idag får mig att fundera om jag verkligen vill fortsätta med detta. Ja jag vill verkligen fortsätta påverka de frågor jag brinner för, men vill jag verkligen vara med om detta debattklimat ? Att vuxna människor har en sorts mobbing som man håller på med här på Ålands lagting, alltså det är ju personangrepp mer än vad man debatterar sakfrågan.
Vi alla här i Ålands Lagting är invalda och man skall ha respekt för varandra. Visst har vi olika åsikter och ser olika på saker och ting. Men att hålla på som det är här idag gör mig besviken på det respektlösa samhället vi har. Varför skall vi bekymra oss när barn mobbar varandra om vi parlamentariker inte kan bete oss.
Jag hoppas jag kan fortsätta med debattera med respektfullt ton och hålla mig till sakfrågan. Jag har som princip att i min blogg inte angripa person eller parti. Och det kommer jag att fortsätta mig med. Den här debattekniken gäller inte alla och vi har parlamentariker som har respekterar varandra i alla partier. Men att följa tonen som vi har idag i vårt lagting är inte till vår fördel.

Vi har idag bra politiker på Åland men just nu letar vi alltför mycket fel på varandra. Tänk om vi istället skulle kunna stötta varandra och jobba tillsammans för Ålands bästa. Jo visst har vi opposition som skall kritisera. Men man kan också ha en konstruktiv kritik där man lyfter upp sakfrågan. Skulle debatten vara sådan skulle vi gemensamt jobba fram en bättre situation för våra åländska studerande. Vi skall lyssna på kritik och del av den för det gör att man kan göra det bättre. Men då måste debatten vara saklig.
Nu är det tyvärr mest pajkastning.


Denna arbetsdag är en arbetsdag jag gärna glömmer relativt snabbt.

Utan känslor inte heller något engagemang

" Var inte så känslosam " sa en åt mig idag. Okej jag är politiker man skall se lugn ut man skall se en helhet. Jag kanske inte är en riktig politiker trots jag är nu inne på mitt 11:e år som heltidspolitiker. Men en sak man inte kan från mig, och det är engagemanget. Jag brinner för vissa saker och där har jag engagemang. Jag brinner för att jag vill värna om välfärden och ge folk en likvärdig service. Där kan jag gå "het" och bli känslosam.
Den dagen jag tappar engagemang för de frågor jag tror på. Då skall jag nog lägga av. Nu finns engagemanget där, känslor finns.
Sen måste det finnas en gräns att inte känslorna tar över som på bilden :-)

Alla skall få det stöd de behöver och har rätt till

Senast i min blogg skrev jag om kommunreform och vad mina tankar är kring det. Jag skrev en hel del om vikten av servicen till kommuninvånaren viktigare än själva kommunen. Jag valde också att skriva om de som vill behålla kommunerna som ser ut idag men samtidigt skäller på landskapet som bla. förbättrat i handikappservicelagen och barnomsorgslagen vilket medfört stigande kostnader för kommunerna.

Det jag då blev att tänka på de personer som idag vill behålla kommunerna, sänka kraven på kommunerna för att sänka kommunens kostnader. Samma person sen säger i ett annat sammanhang om att man måste tillräckligt med resurser för barn med speciella behov.. Men hallå, om man som politiker vill stoppa t.ex. narkotikans framfart på Åland så behöver vi nog se hur vi kan ha kommuner kan ha råd med tidiga insatser och rätt resurser. Rätt resurser på rätt plats. I min valkampanj 2015 så hade jag en valslogan  ”samhället är till för invånarna inte tvärtom”

Där behöver vi definitivt se hur vi kan göra skolor som möter och klarar av våra behov idag. Hur skall vi klara av att möta alla våra unga med olika diagnoser?  

Jag har genom åren följt barn med särskilda behov. Jag upplever att man inte vill se dem, för de kostar pengar och det är ju inte bra. Så man gömmer undan de problemen. Man vill inte riktigt lyfta frågan och behoven. Vi har idag på Åland problem med att många unga har olika diagnoser. Men jag anser inte vi gör rätt för de unga. Och jag är helt övertygad om att skulle vi ha större kommuner så skulle man klara av att möta behoven bättre. Det är lättare att se behoven för flera än vad man gör för en person. Vi får inte glömma att de här föräldrarna med barn till särskilda behov så får hela tiden kämpa. Kämpa för att barnen skall få tillräckligt med hjälp och stöd. Kämpa hemma att man skall få det att fungera hemma.

Ja det jag ibland blir att fundera på hur många barn har vi på Åland som inte fått en utredning för sitt barn, som de egentligen har rätt till. Men de orkar inte strida för den rätten.

Vi får inte glömma bort att samhället är till för invånarna, att man skall ha kommuner som är tillräckligt starka ekonomiskt så man kan ge dessa unga att de får tillräckligt med stöd. Jag har tröttnat på kommuner som idag är små och där de anhöriga till barnen med särskilda behov nästan måste begära om ursäkt för att deras barn skall få tillräckligt med stöd. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha ett samhälle som är till för invånarna och inte ett samhälle där invånarna skall anpassa sig till kommunen och kommunens ekonomi.

Kommunreform eller inte ?

Igår hade vi Ålands socialdemokrater medlemsmöte om landskapsregeringens arbete om kommunreform och partiets syn på detta. Här kommer mina tankar om detta. Det har nu gjorts en grundlig analys om nu nuläget i våra åländska kommuner och analyser om framtiden. Det är bra att man nu verkligen fördjupar sig i kommunernas olikheter.
Finns framstående åländska politiker som säger att det är bra med olikheter, det gör Åland speciellt och utmärker det speciella i ett litet samhälle.
För vem är det bra ?
Tänker man då på då de enskilda individerna som är i behov att samhällets stöd?  Vi har idag många kommuner som kämpar med ekonomin och gör allt för att få en ekonomi i balans. Vi har kommuner som idag är för små att kunna ge samma service som i den större grannkommunen.

Vi måste nu se att vi får ekonomiskt bärkraftiga kommuner som på långsikt ser att man klarar av våra framtida utmaningar som ökande behov av t.ex. demografin. Vi måste se att vi framledes har kommuner som klarar av att råd med den service kommunen bör erbjuda. I våra samhällen idag ökar behovet av samhällets stöd, medan kommuner anhåller till landskapet om lättnader på olika lagar för att sänka kommunernas kostnader. Som bl.a. innehåller försämring för den enskilde individen i kommunen. Så för vem har vi kommunerna egentligen? Är det för kommunerna, kommunens förtroendevalda eller månne för kommuninvånarna?

När jag gick till senaste val så hade jag en slogan ”samhället är till för invånarna inte tvärtom” Det står jag för fortfarande. Därför måste vi ha kommuner, stöd och lagar som är för våra ålänningar och deras behov, inte att vi jobbar för förändra i lagar för att sänka kommunernas kostnader som innebär försämringar för den enskilde ålänningen. Jag läste i PWC:s analys av nuläget så 2014 hade 10 av våra åländska kommuner mer än en tredjedel av kommunernas intäkter av just landskapsandelar. Kallar vi det hållbara kommuner om vi har så många kommuner som har över en tredjedel av intäkterna till landskapsandelar?
Landskapsandelarna behövs även i framtiden. Men förhoppningsvis så skall vi kunna få mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner.

Det har varit stor skrämselpropaganda om att centralisera skolor. Det är ju den framtida kommunen som bestämmer om hur många skolor den framtida kommunen har. Men min fundering, att klarar vi av att möta våra behov i våra skolor idag?
Klarar vi av att bemöta våra barn med särskilda behov tillräckligt i våra skolor idag ?
Tryggar en liten skola små klasser,eller är det mer beroende på hur stora de stora åldersgrupperna ?

Man vill säga att det är så fint i alla våra kommuner idag och vi ger så bra service med vår litenhet. Visst är många ålänningar idag nöjda med sin service, kanske vi skall våga också se att borde vi kunna erbjuda en bättre service i våra kommuner. Inte skylla på landskapet när de gjort ändringar i t.ex. handikappservicelagen eller barnomsorgslagen som kostar för kommunerna utan istället se det som en kvalitetsförbättring för våra medborgare. Vi måste komma ihåg att samhället är till för invånarna inte tvärtom.  Så låt oss se till våra olika kommunmedborgares behov och inte kommunernas behov.

Tävla hellre om den bästa servicen, än lägsta skatten.

Igår var jag på Alandica på ett seminarium om " Hur klarar din kommun framtidens välfärd ".  Frågan är viktig hur våra 16 kommuner skall ta sig an framtidens välfärd. Hur skall vi klara av att ha råd på Åland alla skall känna att deras kommun har råd att ge dem den välfärd de behöver. Att deras kommun skall klara av att ge en god omsorg. På kvällen när jag satt i bilen hörde jag radiodebatt där partiets Ålands Framtids ordförande sa att det är bara bra med olikheter, det mår kommunerna och invånarna bra av.
Undrar om han då tänker på de invånarna som bor i de ekonomiskt svagare kommunerna och som känner att man kanske inte får samma vårdmöjligheter som deras bekanta i den rikare grannkommunen får.  Samma sak med som motståndarna till kommunreform skrämmer upp med, är att man skall centralisera. Man skall stänga skolor och göra det så mycket sämre med större större skolor och större klasser. Ändå sitter samma personer och kräver att landskapsregeringen skall lätta på lagar för att göra det ekonomiskt bättre för kommunerna idag. Det de vi vill är bl.a. göra större grupper på dagis som ett exempel. Precis samma sak som de skrämmer upp folk i kommunreformsdebatten med, så vill de själva göra för att göra det ekonomiskt bättre i sin kommun. Som jag upplever det så är det viktiga för dem som inte vill ha kommunreform är att behålla kommunerna, men man kan gärna göra det sämre för den enkilde invånaren bara det underlättar ekonomiskt för kommunen.
Jag vill se en kommunreform framför allt för att trygga en bra omsorg oberoende i vilken kommun man bor i. Därför hoppas jag se jämnstarka kommunen som har en ekonomisk stabilitet att ge god grundtrygghet åt sina invånare.
Därför vill jag se kommuner som klarar sig att kunna ekonomiskt kunna erbjuda en bra och likvärdig service. Kampen just nu är inte invånaren i fokus utan mer annan prestige.

Alla skall ha rätt till en bra utbildning.

Hmmmm jag skulle blogga och vara så duktig under februari, men tji fick jag. Det är mycket som surrar i huvudet men svårt att få ner det till text. Många har frågat mig hur det är. Bra säger man och håller en fasad utåt. Men egentligen är det just nu ett rent helsikke. Jag trivs som politiker men ibland är det en värld av frustration. Man skulle vilja åstadkomma och påverka mycket mer än man kan. Man sitter och sliter förtvivlat för sin sak, men möts av olika härskartekniker som gör att frustrationen blir större.
Tänker på alla som skriver i effekt på sociala medier och då måste jag vara ännu försiktigare på bloggen. Så jag har valt att ligga lågt :-) Jag är glad att jag har min simning och att få nöjet att träna mina adepter där. Vilken terapi det är -WOW !!!

Under februari så har jag bl.a. satt mig in i utbildningsfrågor och då barn med särskilda behov och deras möjligheter till stöd och framtida utbildningsmöjligheter.
Jag har delat upp det 5 olika rubriker

• Elevvård
• Tidiga insatser
• specialundervisning
• Tvärsektoriellt arbete
• Gymnasialstadiet

Jag har kontaktat vissa inom utbildningen och kan konstatera att det här är inga nya svar för mig. Men få vill se dessa och deras behov, varför det ? Antagligen för att det kostar och därför blundar man för problemen.

Elevvården
Jag bor då i Sund en kommun med dryg 1030 invånare. Vi har ett skoldistrikt med 5 kommuner och har då ett gemensamt högstadie. På dessa fem kommuner har vi sex mellanstadieskolor och en högstadieskola. Det är sammanlagt runt 650 elever i våra grundskolor på norra Åland. Och vi har haft 1 skolpsykolog och har en skolkurator. Just nu har är det lite sämre med skolpsykologer hos oss. Vi har väl en inhyrd nu för vår ordinarie är tjänstledig. För ca 2 år sen skrev våra skolpsykolger och skolkuratorer på Åland ett brev till Ålands landskapsregering om att man skulle sätta alla Ålands skolkuratorer och skolpsykologer under samma tak för att kunna vara en mer attraktiv arbetsplats. Landskapsregeringen har inte ens bemödat sig att svara på det - jag skäms och frustrationen från min sida är stor.

Tidiga insatser
Här har jag fått till svar att fler vuxna in i skolor och hjälpa barnen. Mindre grupper i skolorna. Men resurserna till grundskolorna stiger inte som behovet gör. Vilket gör att fler som mår dåligt i skolan eftersom det inte finns tillräckligt med hjälp och stöd.

Specialundervisning
Där har jag funderat på att det är bra för elever att hellre vara i vanlig klass än att vara i specialklass. Men det jag fått till svar här så är att en vanlig klass för eleven inte är det bästa för eleven utan den skulle få en bättre anpassad utbildning i special klass.

Tvärsektoriellt arbete
Oj det här skulle jag kunna skriva mycket och länge om. Men skolorna skriker efter hjälp från psykiatrin, och psykiatrin på Åland har begränsade resurser. Men på lilla Åland måste vi ju få det att fungera. Jag förstår psykiatrin att de inte kan ställa upp på allt men vi politiker måste våga se problemet.

Gymnasialstadiet så återkommer jag i skilt inlägg.

Det som är det jobbiga är att det här är inget nytt för mig. Jag har pratat och tjatat om dessa frågor men upplevt att responsen av mina anföranden har varit rätt så svag.
 
Jag jobbar vidare var så säkra.

Swisssscch

Tänk vad snabbt jag hamnar in i min svaghet. En svaghet jag inte kan motstå. Jag säger jag skall försöka minska på det. Men jag stiger på det förbaskade bananskalet som jag kallar det och halkar tillbaks dit.
Det är simningen och att träna simmare som är min svaghet. Desto större utmaningar desto mer nördar jag mig ner i det. Så har det varit för mig nu de två senaste veckorna. Lite lugnare nu inom politiken och samtidigt får lite utmaningar inom simningen så halkar jag in och nördar mig ner i det.
Dels fick jag frågan om jag kunde hjälpa till lite med vissa av våra elitsimmare, och självklart svalde jag det betet. Samtidigt skall de unga simmare jag tränar fara och tävla utanför Åland för första gången på söndag.
Tur att jag har andra i min näromgivning som håller koll på mig och mina åtaganden inom t.ex. sinmingen.
Så vad som varit i mitt huvud de senaste veckorna är simningen.
Ärligt talat så tycker jag den åländska politiken just nu är rena rama sandlådan, där det är mer tjafs om personer än politik. Visst är det en viktig period just nu för den åländska självstyrelsen och vi åländska politiker borde tillsammans göra allt för att rädda vår självstyrelse som Finlands regering nu totalt nonchalerar.
Istället nu så tjafsas det om anmälningar hit och dit. Visa varandra respekt istället för att tjafsa om vad den ena är och inte är. Vi har ju nu "ledigt" från plenum och då kommer jag ägna tiden att fördjupa mig i lite olika frågor. Bl.a. utbildningsfrågor och elever med särskilda behov.  Så det skall jag försöka nörda ner mig i februari.

Vad är det som händer egentligen ?

Jag är nu inne på mitt 11:e år som lagtingsledamot. Jag har varit stolt över att vara invald i Ålands lagting. Jag har tagit uppdraget ansvarsfullt och försökt jobba för det jag tror på. Jag har försökt vara respektfull och saklig i debatter,undvikit slänga käft alltför mycket utan försökt debattera sakfrågan.
Men framför allt så har jag valt att respektera mina kollegor i Ålands Lagting.
Men idag känns det som det all heder har farit.  Visst tycker jag att debatten ibland mer blivit att man letar efter felen hos andra än att få fram vad man själv tycker. Men det är sin sak. Men om man som lagtingsledamot börjar sprida falska rykten på sociala medier har det banne mig gått för lång. Det är inte värt en lagtingsledamot att börja med sådant. Inte någon egentligen har rätt sprida rykten om andra som inte stämmer.
Från ca 10 års ålder blev jag mobbad mina åt i mellanstadiet var hemska, värst var det till och från skolan som jag var rädd att möta de personerna som ville skrämma och jaga mig. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Tack och lov hade jag där en trygghet, nämligen simningen.
Vad har detta att göra med det jag inledde mitt blogginlägg med ?

Min tanke att - kan fan inte vuxna bete sig mot varandra, varför gnäller vi då på barnen? Det barnen gör är "bara" ju en bris av vad som händer på t.ex. facebook. Nå kanske inte för även mobbingen bland barnen har blivit värre på senare tid har jag förstått. Om någon skulle välja att göra det t.ex. mot mig,tänker någon då på hur mina barn skulle ta det ? Jag har en son som är på facebook skall jag vara rädd där att det skall spridas osanningar om mig där för att inte andra vuxna tycker om mig. Jag har facebook som en social grej där, Ja vissa tycker t.o.m. jag är rätt så tråkig eftersom jag har så lite politik där utan mest har bilder på bullar och annat som jag tycker ger positiv energi. Jag vill dela med mig av det positiva för att glädja folk. Varför har vi idag ett samhälle där man förlöjligar och förolämpar folk. Okej att man lite småjäklas med folk, det kan ju vara roligt på ett sätt. Men när folk börjar prata om förtal och ärekränkning så har det banne mig gått för långt.

Och börjar man sprida så felaktiga saker som det nu görs så har det för långt. Att man så avsiktligt vill skada en person, familj och anhöriga på det sättet är för jäkligt milt sagt. Ännu värre om man gör det som en lagtingsledamot. Nu är jag ju en som inte är drabbad av sånt här som jag vet om. Visst har jag hört folk sagt vad de tycker om mig. Jag kommer ihåg när det var som värst i kommunen och skitsnacket kom till min mor och hur hon mådde då. Men det var ju vanligt hederligt skitsnack. Men nu har banne mig lågvatten nivån gått för lågt. Kan man inte tänka vad det får konsekvenser om sprider runt felaktigheter eller vill man skada en person och dess nära så mycket ?
Nu vill jag förtydliga att det som fick mig att skriva inlägget är inte att jag blivit drabbad utan en person som jag respekterar mycket. Och det är inte bara hon, utan även hennes familj måsr säkert dåligt av sådant här.

Okej jag älskar inte hela världen och visst finns det folk som har svårare med, men jag skall ändå kunna jobba och samarbeta med dem. Det försöker jag lära barnen att man kan inte älska alla men man skall respektera varandra.
Men nu undrar jag om jag tänkte fel med det? Om en person vill andra så illa att man sprider vansinniga rykten som ger rubriker i media och anhöriga måste läsa rykten även om det inte sanna.
Då funderar jag att skall jag verkligen visa respekt för den personen? Är det rätt av mig? Vi pratar här hemma ofta om den gyllene regeln att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Så kanske man inte då vill ha respekt tillbaks?

Jag brukar ibland googla ordspråk och ikväll fastna jag för följande som jag avslutar detta blogginlägg med

Det bästa du kan ge din fiende är förlåtelse;till din motståndare, tålamod; till en vän, hjärta; till ditt barn, ett gott föredöme; till din far, respekt; till din mor, ett uppförande som gör henne stolt över dig; till dig själv, respekt; till alla människor, mänsklig kärlek.

Jag är inte tillräckligt insatt i den frågan.

Fick en fråga när jag gick på stan idag " varför hade du Göte inte skrivit under insändaren som var om Pommern häromdagen ? " Svagt av mig tyckte den personen. ( Du kan läsa insändaren här )
För att förtydliga så har jag valt att  inte engagera och tycka till om saker som beslutas om i andra kommuner, jag vet hur mycket jobb det är att sätta sig in i frågor, och medias rapportering brukar inte vara alltför objektiva.
Därför måste man samla in mer information om man verkligen sätta sig in i frågan.
Därför har jag valt att det är Mariehamns sak att bestämma om nitar eller stål. Torrdocka eller låta den flyta fritt.
En liten frustration från min sida har varit när man i Lagtinget måste ha debatt om den hur mycket landskapet skall ge i bidrag med nu PAF medel. För då är det lätt att man går in i detaljer igen om hur man skall renovera eller förvara Pommern.
Min fråga om det är att skall man ge Mariehamn pengar eller inte, sen har jag väl sagt att man inte kan villkora pengarna.
Nå nu har Ålands Lagting beslutat om att ge PAF pengar för det. Och det är ok för mig. Men däremot om stridigheterna i Mariehamn så tänker jag inte blanda mig in i. För det är ändå sen Mariehamns Fullmäktige som beslutar om det slutligen.
Det är också Mariehamns förtroendevalda ( styrelse eller Fullmäktige) som tillsatt byggnadskommittéen som skall komma med förslget.

Sen om den delen i insändaren att man skall se över möjligheterna att bygga ett mindre fartygsvarv på landskapets mark i Möckelö så blir jag mer engagerad  för där ligger avgörandet mer i mina händer. Där ser jag möjligheter att göra ett visst jobb i ett eget varv än att måsta t.ex. köra våra skärgårdsfärjor till Åbo när vi skulle istället kunna stödja åländskt att göra det. Men då måste det finnas förutsättningar för det.

Så jag kan erkänna att jag är inte tillräckligt insatt i om att bestämma om vad som är bäst för Pommern och inte att förglömma det maritima kulturarvet. När man beslutar om det så måste man tänka på det också.
Det finns ordspråket "Det finns mycket duktigt folk, men det är få som kan något." I den här frågan vill många kunna men är det kunskap eller att man tror sig veta.  Nå här valde jag att inte skriva på den insändaren.

Så visst har jag åsikter. Att planera och bestämma vad vi skall göra med Möckelö området. Och att man måste värna om det maritima kulturarvet. Men jag får ändå sen inte vara med och ta besluten kring det. Därför får Mariehamnarna ta ansvar för sina beslut.

Ha det bra.

Nytt år med nya möjligheter

Julhelg med en hel del vila och en hel del mat. Men framför allt har jag jobb vägrat. Jag har undvikit att mellan den 22.12 fram till 2 december undvikit att gå in och kolla mailen. Efter en extremt hektisk höst så behövde jag ladda batterierna. Visserligen blev jag provocerad (😊) till att svara på en insändare angående en drogdebatt som varit. Nu har jag försökt avsluta den debatten på nytt för jag har nog fått fram var jag står i den frågan. Även om man vill missförstå eller skriva saker som inte stämmer. Kanske ger lite synpunkter här på bloggen istället.
Nu under 2017 så får jag fortsätta jobba med att ta fram det nya missbruksprogrammet som skall tas fram. Okej egentligen heter det ANDTS politikt program och nu vet jag att det är ett nytt program på G. Kanske inte programmet behöver göras om så mycket jämfört med det tidigare, men vi behöver definitivt säga vad vi vill i dessa frågor.
           2017 kommer också bli det stora året med kommunreform och händelserna kring det. Så där har jag nu förhoppningar att vi kommer framåt. Visst beror det på vad det åländska folket sagt i den utredning som gjordes i höstas. Men jag tror de säger att vi vill ha färre kommuner och sen jobbar efter det. Men det är i slutet av februari som ÅSUB;s presentation blir offentlig om jag minns rätt.  Så spännade tider. Var igår och hämtade lite material att läsa om utredningar som gjorts om konsultfirman PWC:s reflektioner kring Åland och behov av kommunutredning. Återkommer med all säkerhet om drogpolitiken här också.
          Sunds kommun där jag är kommunstyrelsens ordförande så blir det en hel del jobb under 2017. Flyktingfamiljen kommer i vinter och viktigt att de får en bra integration i vår kommun. Sen är det en hel del jobb om kommunstruktur och kommunernas socialtjänst som kommer att hända som berör vår kommun. Så nog kommer jag att ha jobb under 2017 i kommunen också.

Så 2017 är det en hel del jobb även detta år. Jag tror det är ett år som kommer att hända för Åland. Vi har också problem med Finlands regering och deras sätt att köra över Ålands självstyrelse, Så nu har vi 2017 framför oss. Ett år jag hoppas på med mer balans med jobb, simning och familj. Jag vill ha ett år där jag hinner även träna mer för att få balans på allt. Jag vill också önska dig ett ett gott 2017 och tänk på att ta vara på dig själv. Och kom ihåg " Framgång är inte nyckel till lycka. Lycka är nyckeln till framgång".