Anförande om tilläggsbudget

Sitter på plenum och debatterar denna regerings tilläggsbudget. Höll idag mitt anförande där. som var enligt följande

Fru talman

Nu har vi denna regerings tilläggsbudget, en rambudget som skall visa vägen åt vilket håll denna regering skall gå åt med sin politik.
Den stakar inte ut hela vägen, d.v.s. den exakta politiken men den sätter upp målen. Målen för den offentliga ekonomin.  När vi leverade en omställningsbudget 2012 så såg vi framåt och stakade ut vägen och målet. Det som hände sen så var att inkomsterna inte blev som kalkylerat, utan mycket mindre.
Så att staka ut den framtida vägen är inte lätt har jag erfarit. För man är beroende av intäktssidan som vi egentligen inte kan göra så mycket åt.

Vi har en ekonomi som på intäktssidan är styrd av dagens finländska ekonomiska kräftgång. Vi sitter helt i händerna på den finländska ekonomin när det gäller intäktssidan för den åländska ekonomin..  En finländsk ekonomi som har stora utmaningar framför sig, en regering som gör försämringar för folket för att ta sig an de framtida ekonomiska utmaningar.

Nu står vi här med denna tilläggsbudget, en tilläggsbudget där man försöker se på var man skära ner kostnader. År efter år har man försökt med ostyvelprincipen. Nu tvingas man till andra prioriteringar för att få kontroll på de s.k. hållbarhetsunderskottet. Osthyveln är nu utbytt mot en kakspade och det har varit en jobbig process för alla regeringsapartier.

För man kan nog säga att ingen fått något extra utan mer inom vilka områden har man tappat minst. Var har man fått ge sig mer och inom vilka områden har man kunnat förminska skadan om man får utrycka sig så.
Detta har inte varit en rolig budget att lägga fram utan mer en måste göra budget. I måndags så var mycket energi från centern att ´tala om hur flata vi varit och att vi sviker en grupp i vårt samhälle.
Det är inte första gången jag hör det i denna sal. För 4 år sen sade liberalerna precis samma sak åt oss och då var finansministern från just centern.

Men sen är det som att den moraliska kompassen leds av socialdemokraterna och endast av socialdemokraterna. Och det ansvaret försöker vi att bära, efter vår bästa förmåga.
Vi gör vårt bästa till att få en budget som vi vill. Men att sitta med i en regering så får man både ge och ta. Tyvärr är det så att man får inte allt som man vill.

Fru talman

Jag skulle helst vilja satsa ännu mer på denna grupp som är ekonomiskt sårbara än vad vi gör idag. Och det hoppas jag vi kan göra med rätt fördelningspolitik. Jag ger inte upp den kampen ännu.
Den moraliska kompassen påminner mig om mitt ansvar. Vi har med långa tänder gått med på en skrivning” Landskapet avser nå en inbesparing på cirka 3% motsvarande 700 000 genom att se över stöden till invånarna som utgör ca 24,5 miljoner euro.”

De står inte att det är de som är mest sjuka, det står inte att det är de som är mest ekonomiskt sårbara.
det står att Landskapsregeringen avser nå en inbespring på cirka 3 %. 700 000 är en summa som är målet och det är nu vägen dit skall tas fram, och det är nu jobbet börjar. Vem blir drabbad och vad blir konsekvenserna  ?  Nu mina vänner börjar arbetet och ge gärna era synpunkter som vägledning i detta arbete.

För fyra år sen var rubrikerna stora om hur vi svek de sjuka och ekonomiskt sårbara. Då skulle vi se över sjukkostandsavdraget, som sen inte blev som man tänkte efter man sett över konsekvenserna.
Så mina vänner den här debatten har vi varit i förr och vi jobbar vidare med våra värderingar.

Jag vill inte heller spara inom gymnasialstadiet, tvärtom jag skulle vilja satsa ännu mer där på de som är i behov av extra stöd. Jag tror på en politik där vi får gå in med mer resurser till de som behöver samhällets stöd.
Och oberoende vilka populistiska uttalanden man gör härifrån, vilka populistiska skriverier man gör på sociala medier. Så jag är övertygad om att stor del av det jag vill så är det fler som vill i denna regering. Men nu försöker man minska på underskottet och visst bäddar vi oppositionen att få ta billiga poäng när det måste sparas.

Men vi låter det inte göras åt någon annan utan det är vi här och nu som måste fortsätta jobbet. Sen är det så att nu vill denna regering se ändringar i siffrorna och underskottet skall minska. Visst är det så att siffrorna är viktiga men glöm inte vägen mot målet nämligen politiken och det är just nu politiken som skall tas fram.

Så herr talman tar vi nu och ser på t.ex. kommunernas resultaträkning för 2014 så är det två kommuner som har underskott, övriga kommuner låg med ett överskott, vilket är bra. Mycket bra för dem.
Ser vi däremot på nu hur landskapets utmaningar inom ekonomin så säger jag som jag sa i samband med budgetdebatten.  

”Skall vi skära inom utbildning  och sjukvård och sen samtidigt blunda för den överstora administration vi har inom kommunerna och kommunförbund idag för att behålla vårt nuvarande kommunsystem.
Vi ser hur det går pengar och resurser på s.k. samarbetsmöten som inte sen leder till resultat eftersom man inte kommer överens ”

Vi sitter idag och pumpar in miljoner för att hålla kommunstrukturen som den är idag.
Skall vi blunda för dessa siffror ?
 

Nu sitter man och säger att vi måste sänka kraven d.v.s. lagstiftningen och därigenom kostnader för kommunerna ?
Nå jag är öppen för att se vad utredningen kommer fram till men så synd är det inte idag för våra kommuner.

De flesta av våra kommuner går bra och det genom att vi pumpar in med över 30 % landskapsandelar. Och det är ju genom lagen där man skall med landskapsandelar stöda de mindre kommunerna. Men kanske inte landskapsregeringen har råd med det längre. Och då måste vi våga förändra.

Ser i centerns budgetmotion nr. 37 de vill att man skall respektera och trygga kommunernas ekonomi och inte balansera den egna ekonomin.
Är kommunerna och den nuvarande kommunstrukturen så viktig för centern att man skär ner som vi gör nu. Bara vi inte rör kommunerna och deras ekonomi ?

Här tycker jag kommunerna måste vara med och ta sitt ansvar för den åländska ekonomin. Sen hur de kommer att ta sitt ansvar och besluta så är en annan sak.

Att ta ansvar är inte att minska kraven på kommunerna och hålla så låg skatt som möjligt och i samtidigt se vilka inbesparingar man gör för landskapet.
Vi måste våga se en helhet.
 

Så fru talman, avslutningsvis fyra enkla punkter för att sammanfatta detta.

• Att sätta ut vart man vill komma med målet är lättare än att hitta politiken för att nå målet. För någon kommer att drabbas när man måste skära ner.
• Likasom i förra regeringen jobbar vi för att Åland i framtiden tryggar en god vård, skola och omsorg.
• Vi socialdemokrater jobbar fortsättningsvis för sjuka och ekonomiskt sårbara, men framför allt för generella välfärden. Alla skall kunna och få vara med och bidra till den och alla skall kunna få ta del av välfärden.
• Inom regionalpolitiken så vill vi att hela Åland skall kunna leva och kunna erbjuda en likvärdig service.  Vi vill också se en regionaltillväxt för att kunna vara med och utveckla hela Åland även i framtiden.