Kampen fortsätter

Ibland blir jag så j.kla trött och funderar varför håller man på med politik. Nu inför midsommar får alltså 67 ungdomar besked om att de inte får någon studieplats till hösten.
Jag skrev mail till regeringsledamöter våren 2013 om den kommande situationen men inte ens ett svar fick jag.
Jag tog upp det i samband med höstens budgetdebatt och där ficka jag till svar att "vi har läget under kontroll och alla skall erbjudas en studieplats hösten 2014 " - jo man hör det i nyheterna nu.

Ibland känns det faktiskt lite hopplöst att hålla på med politik bl.a. om man inte pratar om de hårda orden som tillväxt och riskkapital som två exempel. För då finns det pengar.


Pratar man om den svagare gruppen i vårt samhälle så känns det förbanna som man möts av nonchalans och ointresse.
Viktigare att lägga miljoner på riskkapital än att investera i våra ungdomars framtid.
Vi har alltså över 10 %  av de som sökte till våra gymnasieutbildningar som inte fått studieplats nu.
Vi kan lägga tilläggsbudget på det mesta. Men de som inte ork skrika vem skall prata för dem ?

Jag satt och tog en kaffe med en person nyligen och sade vilken viktig roll hon har för sin grupp och skall prata för dem.
Och att det är just därför man skall hålla på med politik.
Jag nämnde om att man skall nog ha tålamod och inte ta allt för personligt (som jag gör nu).
Som jag har nojsat för de elever som är i behov av extra stöd, men verkar banne mig som man pratar för döva öron.

Jag kan inte förstå att det är hela 67 personer som nu står utan studieplats. Och inser man inte att total ekonomiskt så att släppa in dessa i utanförskap så kommer det verkligen kosta långsiktigt.

Det jag börjar bli så trött med att samhället kommer in med pengar på t.ex. riskkapital men att stötta de som är i behov att få stöd att komma in i utbildningar, det finns det inte pengar till.
inte ens vilja till att stärka och täta skyddsnätet.

Vi har nu plockat bort från Ålands gymnasium elevvärdar, yrkesstarten är också bortplockad. Det skulle behövas fler speciallärare men sånt har vi inte pengar till.
Vi har däremot pengar att lägga in pengar att utveckla sjöfartsutbildningen men det är ju status det.
Ibland blir man trött och ärligt talat skulle vilja skita i allt.  Men imorgon ny dag och nya möjligheter och jag fortsätter nojsa för dem som inte orkar göra det själva. Varför orkar de inte göra det själva ? För den gruppen måste alltid kämpa för sin rätt och bemöts alltför ofta av nonchalans.
Men kampen fortsätter och jag gör som jag brukar säga i valtider " jag lovar inget men jag garanterar att jag jobbar för" som i det här fallet är de som är i behov av en studieplats eller extra stöd i gymnasieutbildningen. Men den viljan måste finnas av fler för att nå resultat.
En extra studieplats är viktigare än att sitta och skryta om PISA poäng.
Man kan säga det att det är en långsiktig god investering i en extra studieplats, än att se och att satsa på de höga PISA poängen som också är bra men blir de långsiktigt placerad på Åland ?