Spörsmålsdebatt om ungdomsarbetslöshet och förebyggande marginalisering.

Igår hade vi en spörsmålsdebatt om ungdomsarbetslöshet och förebygande åtgärder för marginalisering, en debatt  som var riktigt intressant och framför allt konstruktiv. Det här är frågor som jag brinner för därför hade jag mitt längsta anförande under mina 6 år i lagtinget. Här nedanför skall jag försöka få ihop en nerkortad version av mitt anförande:

 Att jobba med de här frågorna så ser jag långsiktigt på och då är det inte bara den här regeringen som är ansvarig för det negativa och positiva här. Utan där har även förra regeringen sitt ansvar.

Och ser man på det här med att jobba marginalisering så måste det börjas i ett tidigt skede. Så desto tidigare man kommer in med insatser så desto bättre.

Ang det här med ungdomsgarantin så stämmer det säkert att det inte är många som är arbetslösa längre tid än 3 månader 17 - 18 peroner som det gäller av de uppgifter jag fått. Nu bör vi se vad vi kan göra för de personerna mer än att lägga upp ett strategiprogram.

Men där är ju jag rädd att som man nu gör med korta punktinsatser som t.ex. arbetspraktik så får man en sysselsättning en tid, vad händer när praktiktiden där sen går ut ?

Man har ju då uppfyllt ungdomsgarantin om man skulle ha den i kraft, genom just att ge den där arbetsparktiken. Kort dutt insats som är bra för stunden, men nu behöver vi se vad vi kan göra för långsiktiga insatser för att hjälpa..

Sen är jag fortfarande rädd för mörkertalet, men där jobbar ungdomslotsarna på att hitta just dem som är ute i hemmen, men hur skall man hitta dem ?

  

På sid 2 nämns Ungdomars hälsa och psykiska och välbefinnande och där ser jag att där ligger det mer på kommunernas ansvar för det är i grundskolan man måste få mer tillgång till skolkurator och skolpsykolog än vad det är idag.
För man hör från flera håll att det är fler unga som mår dåligt psykiskt. Och det är också något som  jag såg när jag jobba som ungdomslots. Och där har vi en stor utmaning att vad ska vi erbjuda för möjligheter till studier för de som mår dåligt , för de klarar nog inte av de kraven som krävs just att studera i t.ex Ålands gymnasium och Ålands yrkesgymnasium. Här måste man se om man kan bli mer flexibel och frångå de nu beroende systemet av stabilitet och fasta stukturer men då är det också en resurs fråga.

Men det bör komma in mer resurser som skolkuratorer och skolpsykologer i grundskolan och då ner i åldrarna som 9-10 års ålder, idag finns det inte tillräckliga resuser där.

Tyvärr så verkar det som alltför ofta så ser man på att skolans behov är viktigare än barnens.

Om jag nu lite mer ser på spörsmålssvaret så tycker att de som kanske behöver mest med hjälp nämns minst i svaret, just de som mår dåligt psykiskt och t.ex. inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.

För de är tror jag att den gruppen blir allt större och marginaliserad, inte om man inte inser psykiska mående och får hjälp av klubbhuset Pelaren.
Där är en resurs som man borde se ur kan använda sig mer av. Igen så  bör man kunna se vad man kan få hjälp av t.ex. då tredje sektorn. Allt behöver inte utföras av den offentliga sektorn.
 

I stycket om ungdomsgaranti så skriver landskapsregeringen ” Myndigheterna måste stödja ungdomarna, särskilt de mest utsatta, men också att ungdomarna måste ta aktiv del i processen och ta på sig skyldigheter och ansvar”

Det som skapat debatt och känslor senaste tiden är näringsministerns generaliseringar om att man skall ringa 100 ställen så får man nog jobb.  
Tyvärr har vi idag unga arbetslösa som inte ens klarar av att ringa ett enda samtal. Vi kan inte överge dem och där kommer samhällets roll in.
Och det är för dem som jag har pratat om mitt lilla projekt ” 100 nya jobb ” Vad krävs det att få de runt 100 ungdomar som öppet arbetslösa att få dem i en sysselsättning?

Jag är övertygad om att flertalet inte fixar att ringa 100 jobb, det jag funderar att hur många av dem som är i sådant mående att de klarar av att vara tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.  Det är så att alla inte klarar av att som t.ex. 14-15 åringar springa och sälja sina nybakta bullar i hyreshus.

Vi har på Åland många duktiga ungdomar som uppfyller alla politikers dröm om unga entreprenörer och unga som snabbt klättrar i karriären, men vissa klarar inte det är t.o.m. så att vissa klarar det inte utan stöd från samhället och där bör man se hur man kan gå in och stöda.

Så projektet sommarlovsentreprenörer anser jag att vi går in och stöder med samhällspengar sådana som skulle klara sig på egen hand.

Här behöver vi fundera mer vart vi går in och stöder med samhällsmedel.
Här behöver vi från politiskt håll få reda på hur egentligen läget för de arbetslösa ser ut, vi måste ta ansvar för helheten.
Och vilka som samhället bör gå in och stöda för alla unga kan inte stöpas i samma form vare sig man vill eller inte.
 

Däremot inom utbildningen så har det gjorts bra saker på gymnasialnivå och det är både av den förra och den nu sittande regeringen.

Yrkesstarten är en bra tanke men missen var nog att man aldrig egentligen tänkt på vem som skall leda den, det är tyvärr alltför lite lärarresurser till den. Men när man nu ser på Ålands yrkesgymansiums hemsida så ser inkommande års möjlighet till valbara yrkesinriktade studier på yrkesstarten intressant ut och man kanske nu hittar formen och resurserna för den utbildningen nu.

Även Folkhögskolan och NYAlinjen verkar ha hittat sin form just i i yrkesförberedande utbildningen där. Roligt att samarbetet med de övriga skolorna nu äntligen börjat kommit igång.

Sen glädjer jag mig att man äntligen hittat ett sätt att läsa upp sina grundskolebetyg som verkar fungera.
En sak som är gemensamt med de här nämnda punkterna jag nyss tog upp är speciallärare och det måste börja fungera, för ekvationen av behovet och resurser så blir svaret idag underkänt med alltför lite resurser.
Men där har jag förstått att man ser på den möjligheten att förstärka speciallärarresurserna.
Som jag ser det här så måste man gå in tidigt att jobba med de här frågorna och som jag nämnde så behöver jobba med de resurser tidigt och det är från barnens behov och inte skolans.

Sen måste utbildningen vara anpassad lite våra ungdomars utbildningsnivå. På gymnasialnivå så har vi alltför enbart teoretisk utbildning idag vilket gör att alla inte klarar av den. Och vad händer sen men de som hoppar av ger man de för resurser och möjligheter ?

Katapult och sen börja om från början ?
 

Och vad har vi för möjligheter om man inte är mogen att gå in i gymnasialutbildning när man går ut 9:an ?

Vi får inte glömma att vissa elever kommit klarat av grundskolan med s.k. nåde femmor.

-          NYA linjen på Folkhögskolan

-          Yrkesstarten.

-          Här är ju inte idag egentligen Katapult alternativet för det är ju för Katapult är ju en sysselsättningsåtgärd för de som är arbetslösa under 25 år. Man måste se på studiemöjligheter som första alternativ. Däremot borde utbildningsavdelning se Katapults och Ungdomslots personalen som en resurs.

Att jobba med marginalisering är viktigt, så desto tidigare insatser desto lättare kan man komma in senare med åtgärder.

En annan av frågorna i spörsmålet så är att vilka åtgärder landskapsregeringen gör för att minska ungdomsarbetslösheten och där kan det vara att man tycker man är loj från landskapsregeringens sida.

Men skall initiativet komma från de som jobbar med frågorna eller politikerna ?
Nog är det ju från de som möter de arbetslösa som skall komma med idéer, sen är det upp till politikerna att se över om möjligheter med resurser och lagstiftning.

Ja jag vet att vissa tycker jag börjar bli nötig men jag skulle vilja att man inventerar och ser vilka åtgärder de runt 100 unga som är arbetslösa och se vad det krävs för att få dem i sysselsättning. Klarar vi att stödja projekt som 1000 nya kor, vilket också är en stödjande åtgärd inom arbetssysselsättningen, så måste vi också kunna stödja just en inventering över de unga arbetslösa.

Det jag skulle vilja veta i den inventeringen så är bl.a:

-          dels åtgärder om unga som idag inte egentligen är i sånt skick att de är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.

-          Behöver man kanske måste se över andra utbildningsmöjlihgheter ?

-          Med den kunskap man har på AMS idag med en arbetspsykolog där genom projektet ” arbete i fokus”.

Vi på Åland är så få att vi kan vara flexibla och se möjligheter, istället för att gömma sig bakom fasta strukturer.

Arbetsmarknadspolitik  - skapa arbetsplatser genom infrastrukturella insatser som t.ex. Gullåsen och Polishuset.

Men här borde man också se andra möjligheter hur man kan främja genom samhällets insatser som främjar näringslivet. Där finns t.ex. näringsministerns satsning på sina 1000 nya kor.

 

Men till sist fru talman vad vill jag:

- Jobba med att förebygga marginalisering från tidig ålder skolkurator och psykolog.

o   Slå ihop åländska skolkkuratorer och psykologer till en enhet. 

- Höja statusen att vara elevassistent, varför inte satsa på en utbildning och lönehöjning.      Blir säkert dyrare för kommunerna men helt övertygad om att man sparar in pengar på sikt.

- Föräldrastöd

o   Förra regeringen tog bort pengarna för Folkhälsan till projektet Föräldrakraft, jag läste för inte så länge sedan rapporten ” Bätttre stämma i bäcken än i ån” en rapport som är gjord av socioekonomerna Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog. Att i Sverige skulle alltså kunna få föräldragrupper till fler än 300 föräldrar för den kostnad som det innebär att undvika att en enda etablerar sitt utanförskap i tonåren. Så här bör man se hur kan man stödja att någon har föräldragrupper för det är satsning som lönar sig på sikt.

- Samorganisera bedömningar i de åländska grundskolorna

o   Idag har väl skolorna 3-4 olika system. Allt från curla ut eleven till att sen jobbar man med att jobba med anpassad läroplan. För övrigt börjar jag fundera personligen om man kanske borde nivå anpassa studierna, hellre än de förbaskade anpassade läroplaner som rent utsagt utestänger elever från flera utbildningar idag. 

- Praktisk yrkesexamen

o    Här borde man lära sig mer av Yrkesakademin i österbotten och deras möjligheter till utbildning som om praktisk yrkesexamen. Utbildningar som de också har non-stop utbildningar på. utbildningen sker oftast genom läroavtal eller är arbetsplatsförlagd, arbetsförlagd är att eleven är största delen av utbildningen på en arbetsplats, för att få praktisk färdighet inom yrket.Tonvikten i undervisningen ligger på praktiskt yrkesarbete

- Ungdomslagens paragrafer för just det uppsökande arbetet

o   2010 gjorde förändringar i ungdomslagen bl.a. med sektorövergripande samarbete mellan myndigheter och det uppsökande ungdomsarbetet i ungdomslagen. Nu har inte vi ungdomslag på Åland men här bör man nog se just på att t.o.m. i lag tydliggöra sektorövergripande arbetet och det övergripande arbetet.

- Gymnmasieskolorna får en penning per elev, hoppar ungdomar av så måste man rapportera det och bidraget minskar till skolan. Då kanske man jobbar mer i gymnasialstadiet för att ha eleverna kvar i skolan.

- 100 nya jobb

o   Tror att jag redan förklarat vad jag vill med det.

- Nytt sysselsättningsstöd som underlättar att få svårplacerade unga att komma ut i    arbetsmarknaden.

o   Idag så kan det vara svårt att få ut vissa ungdomar på praktik och här bör man se hur man kan underlätta systemet att få ut s.k. svårplacerade ungdomar på sysselsättning för visst är det bättre att vi genom ” konstruerade arbetsplatser ”. För att få en ungdom i marginalisering kostar också så vi väljer vart vi vill sätta de penagarna.                           

- Som avslutning så skall vi förebygga marginalisering så måste satsa på våra unga och se över vilka resurser de erbjuds. Sen måste vi se noggrannare över vad ger våra grundskolor för utbildning och kanske vi där bör kontrollera dem bättre än idag. Vi får inte curla sönder dem utan vi måste ställa både krav och ge stöd. En framgångsrik insats kring barn och unga i riskzon är i stort sett alltid utomordentligt lönsamt.

Så oberoende av opposition eller regeringsparti så bör vi jobba gemensamt för våra ungdomar bästa.