Nu när februari månad är slut så kan jag nog summera den som den största händelse för mig idrottsligt under min tränarkarriär.September 2010 kom det en simmare som gått på kryckor under en längre tid och man kan lugnt säga att formen inte var så bra. I Vikingsimmet i oktober 2010 så simmade hon 200 fjäril på den mindre bra tiden 2.39,16. Och då visste vi båda att här blir det en tuff kamp att komma ner på sina gamla tider igen. Januari 2011 fick jag höra att det sagts "Erica är nog slut nu och blir nog inte mer än en bra mastersimmare längre".
Ja det var vissa tveksamheter om hon skulle till Ö-spelen att göra den sommaren.
Jag visste att tränar vi som bara den så fixar vi det. Så från mitten av november 2010 började vi träna hårt och målmedvetet. Nja jag träna inte, utan jag stod bara där med piskan och morötter.
På Ö-spelen blev det en fjärde plats på 200 fjäril och en femte på 100 fjäril. Så helt klart hade hon där att göra.
Erica och jag fortsatt samarbetet och hösten 2011 träna hon hårt mycket hårt. Med sikte på långbane FM som var första helgen i februari.
Träningarn har kegat mellan 8 - 10 pass iveckan när vi kört lätt, och de tuffa vecorna så har det blivit 13 - 14 pass i veckan. Då har ju inte allt varit simning utan kört en hel del annan träning också som styrka och löpning.
Försöken gick väl inte så bra men Erica tog sig till final med en snygg simning men kraften fattades.
Men det räckte till final så efter försökspasset satte vi oss ner och insåg att vi behöver göra en tuffare insimning och sen våga trycka på mer i själva loppet.
Så insimningen körde vi tufft och Erica vågade trycka på mer framför allt i andra och tredje 50:an, och sen avslutade hon med en magisk sista 50:a och kom i mål som tre i Finska mästerskapen.
Så just att komma och ta medalj i FM ett år efter att vissa inte gett mycket för hennes framtida simkarriär är banne mig den skönaste känsla jag haft som tränare. Jag skulle velat ställa mig upp och skrika " Vad säger ni nu då" Men istället är det skönt att veta att vi gjorde det. Och det är en tillräckligt skön känsla.
Därför är det viktigt som tränare att tro på sina adepter, att de kan bara de vill.
Försöken gick väl inte så bra men Erica tog sig till final med en snygg simning men kraften fattades.
Men det räckte till final så efter försökspasset satte vi oss ner och insåg att vi behöver göra en tuffare insimning och sen våga trycka på mer i själva loppet.
Så insimningen körde vi tufft och Erica vågade trycka på mer framför allt i andra och tredje 50:an, och sen avslutade hon med en magisk sista 50:a och kom i mål som tre i Finska mästerskapen.
Så just att komma och ta medalj i FM ett år efter att vissa inte gett mycket för hennes framtida simkarriär är banne mig den skönaste känsla jag haft som tränare. Jag skulle velat ställa mig upp och skrika " Vad säger ni nu då" Men istället är det skönt att veta att vi gjorde det. Och det är en tillräckligt skön känsla.
Därför är det viktigt som tränare att tro på sina adepter, att de kan bara de vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar