Utbildningspolitik, elevernas rätt till trygg arbetsmiljö.

I torsdags i budgetdebatten höll jag ett anförande om utbildning. Det intressanta var att jag råkade i helgen snubbla över ett anförande från 2 december 2015 när vi debatterade regeringsprogrammet. Det intressanta var att jag då i det anförandet lyfte upp då också mobbingen och stöd till elever med behov av särskilt stöd.
Även fokus på ungas psykiska och fysiska hälsa pratade jag då också om. Det gjorde jag även i torsdags.
Det som hänt sedan december 2015 tills nu är att jag lärt mig mer om dessa områden genom att vara på seminarier inom dessa områden. Då lyfter jag upp Almedalen och seminarierna där, oerhört givande för politiker när organisationerna har sina seminarier.

Just om mobbingen så lyfter jag lite i mitt anförande om att det också finns kostnader för samhället p.g.a av mobbingen. Alla vet om det mänskliga lidandet men tänker på någon gång om samhällets kostnader? I Almedalen så presentera Friends och Swedbank en studie om mobbingens kostnader. Se mer om det Friends hemsida här. Att presentera kostnader förringar inte mobbingens psykiska lidande. Men ibland fungerar det att prata mer om kostnader. Så därför valde jag att gå den vägen.

Resten av mitt 7 minuter långa anförande valde jag att prata mestadels om barn med behov av särskilt stöd. Och bl.a. om de skoldistrikt på Åland vi har är till för kommunerna eller eleverna. Det är för stor skillnad på lilla Åland om vad du får för hjälp. Vi har bra personal, vi har bra resurser på Åland. Men sen har vi skoldistrikt så jobbar gentemot kommunerna och ansvar för dem. Skulle vi t.ex. ha en gemensam skolvård som t.ex. skolkuratorer, skolpsykologer och skolpedagoger jag gärna skulle se på Åland. Därför har jag nu många gånger pratat om ett gemensamt resurscenter för alla elever på Åland.

Vi säger vi satsar på våra unga, men jag upplever
att det fattas en pusselbit.

En springande punkt är att jag gärna i man nu ser över grundskolelagen så skulle jag gärna se att man i grundskolelagen tryggar elevernas rätt till trygghet i skolorna och att det faktiskt borde finnas med i grundskolelagen. Elevernas skyldighet finns men inte deras rätt till trygg arbetsmiljö.
Jag pratar också om jag vill se en ungdomslag om att säkra tvärsektoriellt arbete. Men där pratar jag nog tyvärr för döva öron.

Jag har nu varit invald i Ålands Lagting i 11 år. Och våra skolelevers situation ligger nog som klar 1:a vad jag pratar mest om. Och jag kommer nog att fortsätta med det. För våra ungdomar är vår framtid och dem måste vi investera i.

Mitt anförande från i torsdags kan du läsa mer om här nedan.

Ha det bra.

Tack Fru Talman

Mitt anförande senast handla lite mer om socialpolitik, nu blir det mer om utbildning.

Det är ju ett stort arbete om grundskolelagen nu som minister Aasuma leder och det är bra. Men jag blev och tänka lite på meningen på sid 32 stöd flickor och pojkars trygghet och välmående. En viktig fråga och där tänker jag lyfta upp mobbingen. Tyvärr har vi alltför många unga som mår dåligt pga mobbing. Och det mänskliga lidandet är stort men i somras när jag var Almedalen så var jag på en en föreläsning av ett projekt som Friends och Swedbank gjort tillsammans. En socioekonomisk analys som jag fick ta del. Det är allt från extra kostnader under skoltiden med bl.a. elevhälsoinsatser till insatser som görs från samhällets sida hantera problem som t.ex. psykisk ohälsa som mobbingen ger upphov till.
Så vi måste även här se vad vi kan göra för att minska på mobbingen.

En annan sak som vi måste säkra är att fortsättningsvis säkra små grupper i skolan för att våra barn skall ha en trygg arbetsmiljö i skolan. Det är ju verkligen något vi borde kunna ha i lagen att eleverna har rätt till en trygg skolmiljö.

Jag har inte hittat i lag eller förordning om elevernas rätt till en trygg skola, däremot hitta jag en paragraf om elevernas skyldigheter. Och om elevens rätt till trygg miljö så finns ju i FN:s barnkonvention.

Nästa mening på sid 32 så står det ”För elever med särskilda svårigheter ska stöd åtgärdas och verkställas i ett tidigt skede. Hur skall det fungera, hur skall vi veta att det göras?

Under en lång tid har jag haft en diskussion med utbildningsavdelning om tillsyn att elever med särskilda behov får det stöd de behöver. Det är bra att vi har med den meningen stöd till de behövande elever men blir det en ändring i verkligheten?

Vi har våra skoldistrikt. Senast igår hörde jag man prata om vad stans skolor kostar per elev. Men ingen där frågade, vad får eleverna. Vilken hjälp har man rätt till ?
Vi är insnöade i våra skoldistrikt men hjälper det eleverna? Nä skoldistrikterna har ett uppdrag från kommunerna men ofta kommer elever ikläm.

Jag har många exempel på det men jag tar det inte här offentligt.

Ta dyslexi utredningar hur fungerar det i våra skoldistrikt? Finns nog ingen enhetlig linje där när man skall upptäcka dyslexi. Senast igår chatta jag med en förälder som har ett barn i årskurs 5 och hjälpen brister.
Däremot vet jag om andra elever som fått hjälp med dyslexin från åk.2. Men den eleven är från ett annat skoldistrikt.

Här är tillgången till skolpsykologer av stor vikt men här är tillgången till skolpsykologer och vidare utredningen olika beroende på var man bor.
 Nu diskuteras på södra Ålands höstadiedistrikt för ett specialpedagogiskt centrum, den planeras invid KHS för inkluderingstanken vilket är bra. Och jag lyfter på hatten för det arbetet men är Kyrkby bästa skolan för dessa elever ?

Kyrby Höstadie är Ålands klart största skola och trångbodda skola. För ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så kanske en mindre skola skulle vara bättre optimalt för eleven. Jag kritiserar inte nu initiativet för södra Ålands högstadiedistrikt men är det för verksamhetens bästa eller eleverna?

Ja vad vill jag med detta? Även om vi går in för ett KST,  kommunreform så är vi inte i mål. Våra barn får olika hjälp var de bor.
Är det inte dags att vi börjar se hjälpen för elever med behov av stödåtgärder blir lika för eleverna på hela Åland? Vi bör se om hur kan vi jobba för att resuser finns på hela Åland. Framför allt de elever med behov av särskilt stöd.
Jag har hört nu i denna debatt att det är bra att det är olika med kommunerna och servicen. Lagstadga också om en trygg skola och klasser. Det blir säkert dyrare för kommunerna men på sikt kan det spara in pengar.

Talman jag lyfter nu diskussionen till nästa stadie nämligen gymnasialstadiet.

Som jag sa igår i debatten så vi har BOOST, men räcker det? Minister Aasuma nämnde om ökade resurser, men finns verktygen?

Det jag länge pratat om är ungdomslagen i Finland där i 3:e kapitlet där kommunernas ungdomsarbete och ungdomspolitik samt sektorsövergripande samarbete.  Det saknar jag på Åland, lag har jag fått svar att jag kan glömma en ungdomslag. Så bara att gilla läget om det. Men kan man inte se på lagen och kan man inte se vad vi kan göra för att förbättra nuvarande situation.

Avslutningsvis talman. I budgeten är det viktiga siffrorna och vad det står på sista raden. Men vi kan skapa politik som sparar pengar och ökar intäkter.

  

Socialpolitik

Denna vecka har vi debatterat budget. Och det har varit sammanlagt 19 timmars debatt. Tror visserligen 12 timmar av dem gått till diskussion om  kortrutten i skärgården och 5 timmar om självstyrelsen och sen 2 till annat. Men det är bara min känsla så här dagen efter debatten är slut. Jag kan erkänna att jag haft en frustration i denna regering tidigare. För dessa budgetar har varit tuffa ekonomiska budgetar med en stort mål mot en budget i balans. Hjärtat, värmen och socialpolitiken har lyst med sin frånvaro har jag upplevt. Men denna budget är åt rätt spår. Är vågar vi se svaga i vårt samhälle. Vår politik syns mer.
Tandvårdsprogram tas fram, man skall börja se hur man man skall hjälpa dem med sämst ekonomi, d.v.s. komma ur fattigdomsfällan. Integration nämns mycket och det tas verkligen krafttag för att våra inflyttade skall få möjlighet att lära sig svenska.
Så detta är en budget nu med mer hjärta. Tidigare kanske det var mer hjärna att jobba mot en budget i balans. Nu när underskottet i budgeten bara är 4,5 miljoner så vågar man släppa in mer hjärta. Min sammanfattning av det. Här  i länken här så kommer mitt anförande om socialpolitiken.

Ha det bra och ta hand om varandra.

Pust

En jobbig vecka börjar närma sig sitt slut. Fick en uppläxning av en bra vän om att lugna ner tempot lite. Han har nog en poäng med det.
Och det är ju det man har vänner till, att våga säga till när något går över styr.
Det känns som man är i ett ekorrhjul som bara snurrar på. Men egentligen så måste jag också passa på nu. Jag sitter i positioner där jag har möjlighet att påverka så då måste jag passa på. För efter nästa val så kan jag vara utanför och inte ha någon möjlighet alls.

Som kommunstyrelsens ordförande så blev det mer administrativt jobb än jag trodde. Men förra fredagen hade vi från kommunen konstruktivt möte med finansminister, kulturministern och fastighetsverkets VD om utveckling av Kastelholms- och Bomarsundsområdet. Kändes som ett bra möte. Där jag nu tror det kommer att hända saker inom framför allt på Kastelholms Kungsgård där vi från kommunen väntat länge på att få något att hända. Det är lite att jobba som kommunstyrelsens ordförande att jobba mycket i det tysta. Visst har jag möjlighet att göra politik som syns och hörs. Men det gagnar inte kommunen. För mig har det varit viktigt att man får en personal som trivs och då gäller det att de får lite arbetsro och inte politiskt tjafs runt omkring sig.

Men det som verkligen är mycket och där man verkligen kan påverka så är lagtingsuppdraget. Om man sköter sina kort rätt. Framför allt om man sitter på en s.k. regeringspartis plats. Men det är också mycket i det tysta - tyvärr. Men genom att tagit på mig för mycket jobb så kan jag erkänna har jag misskött mig och missat ett par lagar som smitit förbi min granskning och där måste jag bli bättre. Så här får jag ta mig själv i örat. Sen får jag inte allt jag vill. Men jag har möjlighet att påverka i alla fall. Så här behöver jag jobba och jobba mera. Den här mandatperioden så sitter jag som ersättare så jag skall vara nöjd att jag får möjlighet att vara med. Jag sitter så att säga inte på eget mandat så bara att jobba på nu för efter nästa val så kan man vara utanför. Och då är man utanför på riktigt och påverkansmöjlighet lika med noll.

- Men jobba på så att du bättrar i nästa val tänker säkert någon. Det här med val så är så otroligt svårt förra mandatperioden gjorde jag ett hästjobb. Fick en del gjort politiskt, syntes. Men ändå fick man mindre röster. Så det är svårt. Kanske är jag inte tillräckligt bra marknadsförare av mig själv.

Nå jag jobbar på och checkar in på kontoret på morgnar och jobbar dagar och de flesta kvällar och försöker göra rätt för mig.
Som jag inledde denna blogg så har det varit en intensiv vecka. Bl.a. så har vi i Ålands Lagting haft 19 timmar budgetdebatt. Där höll jag 2 anföranden som jag kommer att ha som inlägg vad de handlade. Det var om social- och utbildningsfrågor som jag måste kämpa mer om. Visserligen tycker jag att man ser bra socialpolitik i denna budget. Men det återkommer jag i nästa inlägg.

om.

Så under dagen så hoppas jag hinna lägga upp dem.

Ha det bra.