Renovera eller ny bro på Vårdö

Den stora diskussionen på Åland är om det skall vara en ny bro eller om man skall renovera den gamla. Man har hållit på ett tag och renovera Vårdöbron och meningen var där att bara skulle förnya tätskiktet och några fogar samt utföra mindre reparationer av kantbalken och räcket. Men sen märkte man att bron var avsevärt sämre skick än man trodde så man kallade in experter från Finland och då också stoppade reparationsarbetet.
Istället nu då
Nå i alla fall så var betongen i mycket dåligt skick så konsulter och de från trafikavdelningen som håller på med det här har förordat en ny bro.
Men vissa politiska partier säger nu att det räcker med renovering för det är så mycket billigare den kalkylen ligger på 5,7 miljoner.
Medan en ny bro skulle kosta 9,7 miljoner. Alltså 4 miljoner mer.
Och när jag först hörde summorna så sa jag " nå nog måste vi ju se på renoveringsalternativet för 4 miljoner är mycket pengar"
Men sen började jag sätta mig in i detta och då inser jag att det är nog ny bro som är det alternativet jag stannar vid.
Nå dels så håller en ny bro så mycket längre, i rapporten som konsulten Destia har gjort så står det " En ny bro väntas ha en livslängd på 120 år" medan de i rapporten skriver följande att en renovering håller upp till 50 - 60 men då bör man först göra en specialinspektion av stålkonstruktionen innan man går in för att reparera.
Så det är så mycket som är oklart kring renovering och det är det här som gör att jag är för en ny bro. Skulle det bara vara att jämföra summorna så talar det för en renovering.

Men hur är det med balkarna i vilka skick är dem ?

Behövs de förstärkas så kommer kostnaderna att rusa iväg rejält.

Men en av de viktigaste sakerna som gjorde att jag blev för en ny bro är säkerheten för främst vårdöborna. Jag hamnar att själv köra över bron där de nu gjort så att man flyttat trafiken till mitten av körbanan eftersom de värst skadade  områdena ligger vid bron ytterkanter.

Det kan inte vara kul att ha barn som skall cykla eller gå över den bron eller ännu mindre sen med en pontonbro som skall vara där under tiden man renoverar den gamla.

Kan inte heller vara kul att varken köra själv eller ha barn att sig över en flytande pontonbro.

Jag är för ny bro för att:

• långsiktighet,  på långsikt betalar sig det med en ny bro, renovering blir billigare på kort sikt.
• tillgängligheten, med en ny bro så kan man använda den nuvarande medans en pontonbro innebeär ju troligtvis viktbegränsingar för fordonen som kör över pontonbron.
• bärigheten, en renovering så kommer inte att uppfylla dagens broars normer. Utan skall en bil med över 60 ton så kommer det att bli bekymmer. Och eftersom EU nu tillåter över 100 ton så kommer en sådan last inte att kunna komma över bron.
• osäkerheter, det är för mycket oklart som jag inte vill ta ansvar för. Därför ställer jag min tillit till de som utrett och rekommenderar ny bro. De är experter inte jag.
• Var slutar kostnaderna egentligen en renovering på ? Ny bro så är kostnaderna mer klara och utredda vilket innebär att kostnadsdrivande överraskningar är färre med ny bro.
• Kunskapen säger ny bro, varför skall jag då säga att har fel. De pratar inte för att de skulle få bygga bron sen. De jobbar med att utreda i vilket skick broar är i. Det har de gjort med vårdöbron och säger bygg ny bro framom renovera. Om de litar jag på. 

De som är för ny bra nu blir kallade för populister och inte vågar ta obekväma resultat. Det vågar jag ta men inte jag vill inte chansa med miljoner och köpa grisen i säcken.
Sen måste man också se konsekvenser för de inblandade.

 

Viktigt med en likvärdig service på ela Åland.

Det är mycket som cirkulerar i huvudet på mig just nu.
Har under den senaste tiden funderat och bekymrat mig över att allt fler unga som söker enligt prövning.
Det svåra där har ju varit att vilka siffror stämmer egentligen.
Jag har fått meddelande om att det är så många som har anpassad läroplan som inte kom in på utbildning i gymnasialstadiet.
Och det är inte bra att 9 personer av 27 sökande med anpassad läroplan som söker enligt prövning inte kommer in i en utbildning på gymnasialstadiet. Det är 9 för många. Sammanlagt av 44 som söker enligt prövning så var det 27 som kom in och då alltså 17 som inte fick en studieplats på gymnasialstadiet.
Andra som sökt enligt prövning så är personer med utomnordiskt betyg, sjukdom / handikapp och skiljebetyg.
Men av 44 som sökte våren 2014 enligt prövning så var det 27 stycken med anpassad läroplan.

Fick höra om en siffra att våren 2015 så är det 23 elever som söker med anpassad läroplan och vad skall vi göra med alla dessa unga.
Nu när jag håller på att titta lite på unga i grundskolan med särskilda behov så inser jag ju att det satsas rätt så olika i våra skolor och skoldistrikt på dessa elever.
Läste i tidningen om skolpsykologer som vill jobb tillsammans i team istället för att vara uppdelade i skoldistrikt. Det här är en fråga jag nu pratat länge för. Att barn på Åland skall ha lika rätt till skolpsykolog oberoende var man bor på Åland. Så är det inte idag.
När vi i Fullmäktige i Sund gav vårt uttalande om Kommuneras socialtjänst så jag fick jag in ett tillägg om att nästa steg landskapsregeringen bör göra är att göra även en reform inom grundskolorna och då bl.a. tillgången till skolpsykologer är lika på hela Åland. Idag satsas det olika på Åland och tillgången på skolpsykologer, kuratorer och speciallärare är olika beroende på var på Åland man bor och går i skola.
Så det är beroende mycket på vart ens barn går i skola och vad man får för möjligheter längre fram.
Det tycker jag är fel. Likasom inom det sociala skall även barn ha samma möjligheter till stöd och hjälp i grundskolan oberoende var du bor på Åland

 

Dagens unga morgondagens vuxna

Har idag suttit och diskuterat våra framtida utmaningar på Åland.
En utmaning som jag ser det är våra unga.
Jag ser en trend att våra grundskoleskolor går mer mot de svenska grundskolorna där jag upplever att lärarauktoriteten helt har försvunnit.  Nu behöver vi ta tag i det och lära våra barn att lära sig hyfs och att ta sitt ansvar.
Man skall inte heller bara skylla på föräldrarna för där kan vissa behöva få stöd och hjälp i sin föräldraroll.

Men visst säger den här bilden en hel del.
Vi föräldrar tar inte föräldraansvaret och väntar att skolan skall fostra våra barn. Men är det faktiskt skolans ansvar att fostra ?
Det är föräldrarnas roll att uppfostra sina barn och skolan att lära barnen. Men då måste vi ha en bättre dialog mellan skolan och hemmen.
Sen är det så att vissa föräldrar inte idag klarar av att vara föräldrar men då skall samhället komma in och stödja.
Men vi kan inte hela tiden skylla på varandra utan vi vuxna måste också ta våra egna ansvar.
Så utmaningar har vi framför oss.
Våra unga idag är vår framtid och de som skall ta få ett jobb betala skatt och sköta om mig när jag blir gammal.

amhällets behov minskar inte utan ökar - sysselsättning / jobb

Här på åland ökar arbetslösheten och jag är övertygad om att vi skulle behöva lägga in mer resurser på t.ex. arbetsmetoden ”arbete med stöd” för att få fler i sysselsättning.
Jag har nu en längre tid begärt att få en utredning om att de runt 100 personer vi har arbetslösa och som är under 25 år, vad krävs det för åtgärder att få de i sysselsättning ? Som t.ex. studier, arbetsparktik eller arbete.
Men det finns det inget intresse i.
Hellre så betalar vi 500 000 € mer i arbetslöhetsunderstöd. I debatt nyligen fick jag höra  ”att betala ut i sysselsättningsåtgärder är också en sorts arbetslöshetsunderstöd ” Visst men då betalar vi för aktivitet inte passitivitet.
Satte hemma i morse framför SVT:s morgontv och fick höra att de nu i Enköping satsar 4,3 miljoner svenska kronor på personer med som har svårt med sociala umgängen som t.ex. sociala fobier.
WOW man ser alltså på aktivitet, hatten av för Enköping. Jag är övertygad om att den insatsen gör att de kommer att börja må bättre, vilket leder till minskade sjukvårdskostnader.
Försökte hitta mer om denna artikel men kom bara till en artikel där man måste vara prenumerant för att få läsa.
Funnits diskussioner tidigare om att unga skall ringa 100 samtal och det skulle leda till 1 jobb. Men många vi har klarar inte av att ringa dessa 100 samtal och de personer måste vi ta vårt ansvar och hjälpa.
Näringsministern på Åland har jag debatterat en hel del det senaste året. Och vi har väl svårt att se samma väg mot ett gemensamt mål.
Dels för att vi ser olika personer och deras behov. Mycket av detta beror på att vi har olika ideologier.

Jag håller med om att de är bra att genom satsningar ger stimulans till ” riktiga jobb ” som näringsministern ofta nämner. Och det håller jag med om. Det vi behöver prata om är att vi går in med stimulansåtgärder som sen verkligen skapar fler jobb. Och hur gör vi det ?

Sen tror jag att det finns på Åland ett stort antal personer på Åland som  behöver samhällets stöd att komma ut i sysselsättning som sen leder till ett arbete. Men vi måste våga se till och deras behov.  Så även där minskar inte behovet utan ökar.