Man kan inte snåla in på vår framtid.

Jag märkte senaste helg när jag var ut på en ölfestival att vara politiker på Åland så är man inte populär just nu.
Om just den här negativa attityden som jag upplevde beror att messen som man kan messa till våra tidningar eller om det är ekonmin och de obekväma beslut vi måste ta för få vända på skutan för att jobba med en ekonomi i balans.

Ålands ekonomi är som sagt just nu inte så bra, och vi har stora utmaningar framför oss. Tyvärr måste man ju säga att Finlands ekonomi är ännu sämre än vår och det bidrar till att klumpsumman blir mycket sämre än vad vi förutsett.

Våren 2013 har jag mått riktigt skit om jag skriver som det är.Och det är för att jag varit orolig vad som skall hända om dem som jag bryr mig mest om, nämligen ungdomarna.
Jag har varit riktigt orolig över vad har vi råd med för gymnasialutbildning och hur kommer det att se ut den här hösten med studieplatser?

Nu verkar det som det har stabiliserat sig och de som vill får en studieplats, men oj vilka domedags ord man fick höra.
Visserligen har alla som vill nu studieplats, men för det så tror jag inte vi kan säga att vi har en bra skola just nu.
Vi bör få en bättre grundskola och en bättre gymnasieskola än vad vi har idag.

Grundskolan så är jag kritisk till att grundskolorna idag släpper ut elever som egentligen inte har kunskap för att börja gymnasialstadiet.
Skolorna ger s.k. nåde femmor för att ” bli av ” med de jobbiga eleverna.

Gymnasialskolan på Åland har varit riktigt bra, men man bantar ner budgeten så mycket att man inte har råd att bedriva en kvalitativ skola.

I våras skrev jag ett brev till finans, närings, utbildnings och socialministern om att vi nu ekonomiskt bantar bort många ungdomars framtid – nämligen de som har svårt i skolan och de unga som mår dåligt.
Därför föreslog att man skulle gå in med att stöda bl.a. gymnasialskola, psykiatrin och AMS med extra pengar för att de skall få resurser att hjälpa våra unga att de skall få den hjälp den behöver. Och att man skulle ta de pengarna från PAF.
Tyvärr har jag inte fått någon respons på mitt brev.

Men jag vill fortfarande att har vi en stor kassa med många många miljoner i så behöver vi nog kunna ta lite därifrån och sätta in resurser, så att inte vissa unga faller emellan.
Att få fler som hamnar i ett utanförskap så kostar mer långsiktigt. Därför behöver vi gå in med åtgärder där nu.
Här sparar vi fel saker just nu tyvärr.

 

Det är nog simtränare jag vill vara.

Det är bara att inse " jag kan inte sluta med simningen " den idrotten är beroendeframkallande för mig.
När jag var med och startade SIF simning 2005 så sa jag att jag ger det till 2013, sen skall jag se vad mina barn väljer för idrott. Håller de inte på med simning så lägger jag nog av som simledare och engagerar mig mer i mitt barns idrott.
Nu är det 2013 och höst, Johannes ( vår äldsta son ) spelar fotboll och yngsta har inte hittat något han vill göra.
Så därför borde jag lägga av med simningen om jag skall hålla det jag sa för 8 ½ år sedan. Nå nu har jag märkt att Johannes inte vill ha mig så involverad inom fotbollen och då kan jag fortsätta med simningen.
Jag har nu ca 20 simmare jag kommer att träna och de yngsta är 10 och sen är det upp till elitsatsande Erica då.
Fokus kommer att vara på att de yngre simmare och att ge åländsk simning en bra återväxt.
Sen fokusen är ju också på att få ekonomin att gå ihop för den lilla föreningen jag är med och driver.
På de senaste åren så har de kommunala bidragen från kommunen minskat rejält. mycket beroende för kommunens ekonomi.
Och genom att ÅID simutskott beslutat att inte bedriva träning utan lägger det på föreningarna så´det betyder då att vår lilla förening som får runt 4200 euro i bidrag också skall ha möjlighet att ge simmare som vill satsa den möjligheten - vansinne.
Jag fick ett samtal från en svensk förening om jag med mina simmare ville komma med dem och en annan förening på ett s.k. uppstartläger vilket innebär att fara på ett läger i augusti och träna för att komma igång för säsongen.
Jag måste tacka nej för föreningen har inte råd :-(
Tråkigt måste jag säga.
Så mycket timmar går till att fundera hur man skulle få in runt 4000 till. Då skulle jag sova lugnare.
Däremot så blir det att fundera på att är det värt ? Fortsätter pengarna att minska så är det ingen vits att fortsätta att föreningen levande.
Då lägger jag av i alla fall, för en sådan här sommar vill jag inte ha igen där jag mest går och funderar på hur skall jag få pengarna att räcka.
Jag vill ju helst vara simtränare och inte en föreningsadministratör vilket jag känner mig som nu.
Men om en vecka får jag sätta igång med simträningar igen och det är det jag trivs bäst med och då känns nog allt bättre.
Ha det bra.