Se till barnens behov i första hand.

Igår var jag på en förelsäning / debatt om utbildningspolitik.
Inledning var en föreläsning av socialdemokraten Mikael Damberg som är Sveriges socialdemokraters skolpolitiska talesperson. Det var en intressant föreläsning han höll. Okej det är ju klart jag tycker det eftersom jag också är sosse. Men det var inte bara därför utan också för att det kom hel del ny information.
Och bl.a. nämnde han 8 områden som EU vill att skall utvecklas inom den framtida utbildningen

1. Modersmålet
2. Främmande språk
3. Matematik, teknik
4. Entreprenörskap
5. Sociala färdigheter
6. Digital kompetens
7. Lära att lära
8. Kulturella uttrycksformer

Tycker det är extra intressant att de har med sociala färdigheter där för det är något som idag verkligen behövs. Jag träffar så många unga som idag mår dåligt. Och en sak som de lider av är social fobi. Det har alltså gått så långt som att man måste gå i skola för att lära sig umgås!!
Sen borde vi sätta in ett fokus på vad vi vill uppnå med vår utbildning. Känns lite ibland som vi på Åland bara har en utbildning men inte tänker på varför vi har och vad vill vi uppnå med våra utbildningar på Åland.
Nu till något som egentligen inte har så mycket med föreläsningen / debatten att göra men som jag blev på att fundera på igår.
Vem är i fokus i utbildningssammanhang? Barnets eller personalens behov? Med det funderar jag på alla dessa barn som idag anses vara barn med särskilda behov. Vem anser att de barnen har särskilda behov. Är det för att ungdomen sticker lite utanför normen och då skall det var ett barn med särskilda behov. Finns alltså barn idag som av dagispersonal kallas för barn med särskilda behov för det inte är som alla andra.
Är det egentligen att man nu i dagis och skola inser att det här är ett sätt att få mer personal? I så fall är det en farlig väg för det kan innebära att barn sen som verkligen behöver kan bli utan hjälp.
Därför borde barnen utredas av en skolpsykolog innan man kan kalla ett barn för barn med särskilda behov.
En annan sak som jag har blivit att fundera på är lite tankar kring är barnens skolskjutsar. Jag blev att reagera på att det finns barn som går i skolan som har över 1 timme per dag i skolskjuts. Då menar jag inräknat både till och från skolan.
Då blir jag att tänka på de som säger att man inte kan ha barnen i dagis för att de får så långa dagar. Men nog är det ju så det är en skoldag är tyngre än en dag på dagis. Och sen till på köpet skall barn tvingas åka i buss 30 – 45 minuter före. Så säger man att barn inte kan vara länge på dagis så skall man också ta sitt ansvar att ha så korta skolskjutsar som möjligt

Sen den sista tankebubblan i mitt häfte var igår när en i debatten sa att visst är den åländska utbildningen bra. Då blev jag att är den de för alla ?
Vad jag upplevt i mitt arbete så är att vi dag har alltför många ungdomar som kommer ut ur grundskolan med ett s.k. fripapper. Med det menar jag att de har fått ett godkänt betyg fast det egentligen inte har den kunskapen. Vi har 4 skolor på fasta Åland och egentligen 4 skolar som jobbar på olika sätt. Vi skolor som ganska snabbt ger eleverna anpassad läroplan, sen har vi skolor som inte vill eleverna anpassad läroplan utan ger dem extra resurser så de skall klara av sin skolgång.

Vi får inte glömma att det är för barnen vi har skolan och de måste trivas och orka med sin skola. Annars går det på tok.

ÅSV - Plattfall

Förväntansfull så gick jag till lagtinget och skulle få höra om utredningen hur den åländska socialvården skall se ut i framtiden. Men när minister Katrin Sjögren sa att det här skall man se som ett diskussionsunderlag och inte så mycket mer så började jag ana oro. Varför lägger man en ett års utredning som ett diskussionsunderlag och inte mer?
Nu skall då all socialvård in under en enhet som heter ” Åländsk socialvård” man skall flytta allt in under ÅSV. Nja inte allt för barnomsorgen skall ju stanna i kommunerna och in under skol- och bildningsnämnden där. Det har vi ju redan i Sund, så det är ju inget nytt. Det som jag tycker är en styrka med kommunerna idag är att man kan samordna inom kommunen och upptäcka barn som mår dåligt i god tid och bistå med barnskyddsåtgärder. Men det är ju om kommunerna vill se de barnen eller inte. Kommer det att fungera om barnskyddet är inom ÅSV ? Jag tror inte det utan istället att det blir som det är idag mellan ÅHS och kommunerna, och det fungerar inte tyvärr.
Sen skall det ju bli så bra när landskapet tar över missbrukarvården. För då behöver ju inte kommunerna stå för kostnaderna utan det blir mer under ÅSV. Efter nya landskapsandelsreformen, där kommunerna blir kompenserade för kostnaderna inom missbrukarvården, finns det då någon som blivit nekad missbrukarvård efter det ? Jag tror inte det utan då är det andra orsaker till att de blivit nekad instutionsvård.
Har man en familj som har ett missbruk inom familjen, kommer de inom ÅSV då att kommunicera mellan missbrukarvården och barnskyddet? Jag är rädd för att det inte kommer att fungera så bra som det gör idag.
Sen föreslår man att även äldreomsorgen ska gå in under ÅSV och hur skall det då gå med att kunna jobba uppsökande och jobba med att erbjuda hemservice i tillräckligt god tid ?
Jag tror att om det lyfts bort från kommunerna och under ett nytt tak så startar man en ny koloss med en ny enorm administration.
Skall man erbjuda en socialservice där man ordnar mer rättsskydd, större integritetsskydd, mer spetskompetens så tror jag igen på en kommunreform, mer än en på enhet som ”Åländsk socialvård” . ÅSV är ännu ett plattfall och ännu en sak som den här regeringen misslyckats med. Undrar hur mycket pengar den här regeringen lagt på utredningar och hur mycket av dessa har lett till något resultat.
Det som kommer att bli lidande här är det förebyggande arbetet och då är det de som är brukare av socialvården som blir lidande – tyvärr.

Det blir inte bättre att delar från kommunerna.

I torsdags när jag var och sprang så lyssnade jag en radiodebatt mellan de olika partierna om kommunreform. En intressant debatt som för mig gärna skulle fått hålla på lite längre. Men jag kan erkänna att under länken så steg pulsen på mig lite ibland, och det berodde inte på en backe eller tempohöjning. Utan mer om vad de sa i debatten, mest steg den nog när en person (tror det var Ålands framtids representant) sade att det fungerar ju bra med ÅHS så varför kan man inte lyfta vissa delar ur kommunens sociala delar under landskapet. Märks klart och tydligt att han inte riktigt är insatt i de sociala frågorna. Är det någonstans som det uppstår problem är ju mellan ÅHS och kommunerna. Så enligt mig det var inget lysande förslag. Det är för ofta som det uppstår kommunikationsproblem mellan ÅHS och kommunerna. Tyvärr var det ju många som ville lyfta missbruksvården, barnskyddet, ja även äldreomsorgen bort från kommunernas kompetens.
Vad blir bättre av att lyfta bort vissa delar från kommunerna in under landskapet? Ja en fördel kan ju vara kompetensförstärkning genom att starta vissa team. Men det kan du nog få med andra möjligheter än att lyfta ut vissa saker t.ex. barnskyddet från kommunen. Troligtvis blir det en myndighet till som den familjen måste gå och berätta sitt livs historia för. Jag håller med om att något måste göras för att bl.a. åstadkomma en mer jämlik behandling än vad som är idag. Men jag tror det finns lösningar som är bättre än att lyfta bort flera delar bort från kommunen. Kvar finns ju sen bara ett tomt skal.
Jag är helt övertygad att om en kommunsammanslagning ger mer kvalité och rättsäkerhet för den enskilde kommuninvånaren. Men efter att hört debatten så inser jag att till en kommunsammanslagning är det lång väg, för det enda parti som vågar nämna det ordet är vi socialdemokrater. Så därför borde landskapsregeringen kanske ta fram stora saftiga morötter till kommunerna och sträva till ett ännu mer effektiverat samarbete mellan kommunerna. Och då tänker jag främst på social vården så vi får våra team med möjlighet till spetskompetens inom vissa områden.
Tyvärr har nu den här landskapsregeringen glömt att sköta om morotslandet så det har torkat ut.

Efter radiodebatten så insåg jag att det är långt kvar till att något skall hända. Det intressanta var att Centern och Ålands framtid vara rörande eniga om mycket, undrar om de smidar ihop något längre fram? Skulle de två regera tillsammans så händer nog ingenting i den frågan.

Ha det bra.

Därför kunde jag inte understöda kommunstyrelsens förslag

Ikväll så var besökarcentret i Bomarsund uppe för behandling i Fullmäktige. Jag har länge pratat för ett besökcentrum i Bomarsund. Jag har även lämnat in en hemställningsmotion om det i Lagtinget. Skillnaden mellan min motion och det som ligger på Sunds kommunfullmäktiges bord är att nu skall Sunds kommun ansvara för driften istället för min motion där det skulle vara under landskapsregeringen och museibyrån. Jag anser att Sund med dryga 1000 invånare är för liten kommun för att ansvara för driften. Jag kunde inte understöda det förslag som kom från kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsen har gjort en beräkning att om kommunen måste driva besökscentret själv så räknar de med 30 000 besökare som minimi i sina kalkyleringar. Tyvärr tror jag inte de siffrorna håller. Man har också räknat med intäkter på 10 000 euro som jag också är rädd för att inte håller. Om man inte får någon att driva besökscentret så har man räknat med 4 tjänster på helårsbasis som kommunen skall stå för. Min oro kring detta är att dessa kalkyleringar är för stora risker och därför kan jag inte understöda detta.
Under flera år har jag som omsorgsnämndens ordförande försökt att utveckla äldreomsorgen, med mycket skakningar på huvudet och suckar från bl.a. kommunstyrelsemedlemmar har jag nu fått en viss utökning av personalen, men kanske inte som jag velat. Ingen kan väl heller ha missat den turbulens som uppkom då byggnadskommittén av Tallgårdens om-och tillbyggnad ville bygga etapp 2. Ja t.o.m. att vissa kommunstyrelseledamöter skulle avgå pga hur oansvarigt detta var. Men nu kan en enig kommunstyrelse föreslå för ett Sunds kommunfullmäktige att man skall ansvara för driften i Bomarsunds besökarcenter i 10 år.
Sunds kommun har p.g.a. nödvändiga investeringar idag en tung ekonomi., och därför är jag inte beredd att nu riskera kvaliten på driften för vård, skola och omsorg för att garantera driften för ett besökarcenter i Bomarsund. En satsning på besökarcentret skulle vara viktigt för en turistisk satsning i Sund. Men inte på de villkor som den här landskapsregeringen har satt på Sunds kommun. Jag är rädd för att inte kalkylerna håller. Nu har majoriteten i Sunds Fullmäktige gått in för att garantera driften i 10 år och jag hoppas nu att min oro inför att kommunen måste ansvara för driften själv är fel, för invånarnas bästa i Sunds kommun.

Göte Winé ( S )
Kommunfullmäktigeledamot i Sund

Jag är beredd...

.... är du ? Jag blev och tänka idag när jag var på ett kommunalt möte idag att jag är beredd att betala mer skatt om jag får mer service. Ser man på den kommunala servicen så vill jag att den skall vara bra och då får det gärna kosta lite mer för oss skattebetalare. Jag höjer gärna skattesatsen om det innebär en till gruppassistent på dagis eller skola eller sen en närvårdartjänst till inom äldreomorgen.

Nu sparkar jag igång.

Nu är det dags att sparka igång valkampanjen känns det som. Senaste veckan har det varit en drogdebatt, sossarnas styrelsemöte och sen ett medlemsmöte där vi antog vårt valprogram. Så nu kickar jag igån min valkampanj vilket nog kommer att synas här den närmaste tiden. Drogdebatten kändes riktigt bra och jag har fått en hel del positiva kommentarer efteråt. Den roligaste var ändå när en kom och sa efteråt att jag varit så tydlig och konkret så det var en av åhörarna som skulle byta och rösta på sossarna för första gången nu. Sånt gillar man att höra. Men den här veckan är det nu kommunpolitik med fullmäktige på tsdag och sen byggnadskommitté och socialnämnd på onsdag.

Mer samordning behövs

Igår var jag på en dag där de var från Helsingfors stads rusmedelsförebyggande verksamhet ”Klaari” och berättade om sin verksamhet. Klaaris uppgift är att befrämja barn och ungas rusfrihet, att förebygga och skjuta upp barn och ungas rusmedelsmissbruk.
Jag har själv tidigare varit till Klaari för att höra hur de jobbar med det sektorövergripande arbetet. M en nu blir det mer klart att man skulle behöva en hälsa- och rusmedelsförebyggande samordnare på Åland. Vi har mycket personal om vi ser på en helhet vårt ungdomsarbete idag på Åland. Men har vi prioriterat rätt?

Däremot så skulle man behöva ha en samordnare med ett tydligt mandat att se på vad vi gör idag och framför allt att vi samordnar våra resurser. Vi måste lära oss att jobba mer tvärsektoriellt och inte bara tänka på sitt eget. Men jag insåg att vi har lång väg att vandra innan vi kommer dit.
Sammankallare till dagen igår var landskapsregeringens social-och hälsovårdsavdelning, men sen när vi kommer till punkten hur går vi vidare nu på Åland så slår både tjänstemän och ansvarig minister ifrån sig. Det här är inte vårt bord. Rusmedelsförbyggande arbetet ligger på kommunerna och inte på oss. Jag blev så ledsen att först har man suttit där med två riktigt bra föreläsare som verkligen bjudit på sig. Och sen har landskapsregeringen inget mål vart de vill komma med den här dagen.

Nu är det bara att inse att allt blir som förr och inget händer. Det här har nu varit ett bekymmer länge att man har resurser på Åland men vi klarar inte av att samordna våra insatser. Och nu igår så slog landskapet ifrån sig att det här är kommunernas ansvar och inte vårt. Så här har det nu låtit de senaste 4 åren från landskapsregeringens sida. Ändå står det i landskapsregerings socialvårdsplan följande ” En viktig funktion för landskapsregeringen i dess arbete med planering och ledning av den sociala verksamheten i kommunerna är att utöva viss tillsynsverksamhet. Syftet kan sammanfattas med följande punkter:
• Framåtlyftande
• Kvalitetshöjande
• Samordning av kommunalverksamhet i landskapet
• Skaffa underlag för utvecklingsarbete
• Lyfta fram brister i verksamheten”
Enligt texten i socialvårdsplanen som jag hade med här så anser jag att ansvaret med samordning ligger på landskapet och därför borde de ta det ansvaret. Nu känner jag att det inget händer och kommer inte att hända. Politiken i landskapet har varit det här är inte vårt ansvar och det skall vi inte göra. Tyvärr har det också smittat av sig på de ledande inom olika avdelningar så nu händer ingenting. Istället är det kommunerna som blöder kraftigt ekonomiskt inom den sociala sektorn. Skulle vi ha en samordnare tror jag man skulle kunna hitta samarbeten både mellan kommuner och avdelningar som skulle spara in pengar för både kommuner och landskapet. Men de största vinnarna skulle vara de unga som mår dåligt.