Ungdomar behöver få fler mötesplatser

Igår så skrev jag om undgomsfylleriet men här tänkte jag fortsätta lite om ungdomsfrågor. Och det kanske stannar vid funderingar för svaren kanske jag inte har. Men funderingar om hur unga mår idag har jag.
En sak som jag är övertygad om är att man borde satsa på en gemansam ungdomsgård på norra Åland.
Jag har nämnt det förut och försökt jobba för det men tyvärr utan framgångar för här i Sund har det pratats bort politiskt.
Man är rädd att det är ett hot mot kommunens ungdomsförening. Det tror inte jag utan att man skulle samarbeta kring den frågan och man skulle kunna få en bra ungdomsverksamhet, samt ett ställe där man skulle kunna hitta ungdomar. Sen så kan man ju genom dialog dela på öppettider.
För det är så att vi måste börja göra något nu. Jag får höra om fler och fler ungdomar som har problem att träffa jämnåriga. Och min fundering är där jag sitter nu. Nämligen datorn. Man chattar, spelar olika spel online och allt annat.
När skall man då ha tid att träffa och umgås med jämnåriga ? Visst finns tid i skolan men om man inte vill prata med någon så kan man lätt försvinna i mängden och inte märkas. Sen får vi inte heller sticka under stolen att det är många som mår dåligt i skolan för där skall man prestera borde kunskapsmässigt och socialt. Och klara du inte av hierarkin i skolan så kan du bli mer knäckt än upplyft som person.
För att jobba med sig själv i skolan finns det inte utrymme till.
Men med rätt personal på en ungdomsgård som lägger märke till och uppmärksammar den enskilda individen så skulle kunna åstadkomma mycket i god tid.
För då kan föräldrarna säga åt sina barn att stänga av datorn och fara till ungdomsgården och träffa jämnåriga.
Visst kan det vara jobbigt i början. Men det flesta ungdomsledare är utbildade i "bärande relationer "och kan genom samtalet lyfta den enskilde individen.
Visst kanske dagens inlägg känns lite Halleluja över ungdomsgårdens betydelse. Men jag tror att ungdomar idag behöver få en mötesplats nu mer än någonsin. Och med mötesplats menar jag inte Facebook.
Ha det så bra.

Unga behöver gränser

Förra fredagen 23 oktober hade polisen på Åland en riktad insats mot minderåriga som hade alkohol på sig ute på stan.

Resultatet blev då att de tog 8 stycken minderåriga med alkohol. 3 av dessa var 14 år och de hade alltså då i sina kassar :

• 14-åring innehade sju longdrink, 4,7 procent, vid Storagatan på fredagen vid 21.30-tiden.


• 14-åring innehade fem mellanöl, 4,6 procent, samt 1 deciliter Vodka vid Nygatan i fredags vid 22-tiden.


• 14-åring innehade tre longdrink, 4,7 procent, vid Storagatan i fredags vid 21.30-tiden.

Inse att det är 14 åringar som har dessa mängder alkohol på stan!! Jag har länge nojsat på polisen att de måste ut och sätta gränser. Som minderårig skall man inte springa och vifta med sina longdrinks burkar på stan. Visst skall föräldrarna i främsta hand hand sätta gränser. Jag är rätt så nyfiken på hur dessa tre 14-åringars föräldrar reagerade när de fick höra att deras 14 åriga barn var på stan med alkohol.

Det måste vara obekvämt för minderåriga att dricka alkohol då gör man det mer spännande. Det är inte en slump av att vi har många minderåriga som idag har en diagnos alkoholberoende. De har i flera år druckit 2-3 gånger i veckan. Och börjar man med det i alltför tidig ålder så vänjer man sin kropp att dricka oerhörda mängder. Jag tror inte vi får de minderåriga att helt pröva på att dricka alkohol. Men när de testar skall det vara spännade och de skall se en risk och rädsla att åka fast.

En annan tanke jag har är att de 16-17 åringar som inte tycker att det är spännade att dricka alkohol längre, vad gör de då ?Jag är helt säker att då är risken större att de testar på de jäkla narkotika drogerna större. Jag kommer med stor bävan ihåg på början 2000-talet när man börja höra föräldrarna säga till sina barn i högstadieåldern "bara du inte börjar med droger så är det väl okej om du dricker lite alkohol".

Hallå alkoholen är också en drog glöm inte det.

Jag dricker själv alkohol och jag har druckit alkohol före jag blev 18. Sen känner jag flera som det inte gick lika bra för som för mig. Sen när jag ser hur vissa minderåriga dricker idag och då blir jag rädd på hur det kommer att gå för dem i framtiden.

Till sist vill jag poängtera att de som dricker i högstadieåldern är en minoritet jämfört med de som inte dricker och det måste man också lyfta fram. Därför skall man inte glömma vad man kan göra för dem. Vi behöver ha fler aktiviter på helger som är lockande och drogfritt. Fler ungdomsgård där man har alkoholfria alternativ. Då är det lättare att säga nej när kompisarna vill att man skall komma med på fest.

Ha det så bra.

Jag ber så mycket om ursäkt

Inget inlägg sen i söndags. Det ber jag så mycket om ursäkt för, jag vill nämligen ha en levande blogg där det helst skall komma in något nytt åtminstone varannan dag. Men jag har varit i Helsingfors i två dagar på utbildning. Jag och mina kollegor hade också en presentation som vi skulle presentera på onsdagmorgon. Så det blev att göra på natten mellan tisdag och onsdag, för vår inplanerade tid på tisdagkväll så blev det istället lobbingarbete på puben St. Urho i Helsingfors.
Jag satt och funderade lite imorse och den här veckan är extremt fullbokad. Kalendern är bokad från ca.8.30 - 21-tiden.
Men jag lever och mår bra och jag kännr att jag har koll på läget.
Men hoppas återkomma snarast med ett intressantare inlägg.

Ha det bra.

Personkemi

Jag blev idag att tänka det här med personkemi. Hur viktigt det är att personkemin fungerar i jobb, skola eller mellan ledare och adept vet säkert alla. Mycket där anser jag också att visa respekt för varandra är viktigt i samtliga tidigare nämnda exempel.

Men om det inte fungerar direkt så kan det ändå sen fungera bara man lär sig känna varann.

Alltid när jag tänker på personkemi så blir jag att tänka på en person som det i början var kämpigt med i början. Det tog länge innan vi fick det att fungera. Personen som jag här inte tänker nämna vem det är för respekt för den personen så vi hade jobbigt i början för det fungerade inte. Vid personalmöten så satt vi käftade emot varandra, fast vi ändå kanske hade samma mål. Men vi hade troligtvis olika förslag på vägar till målet.

Det intressanta var att personen sen, var nog en av den bästa kollega och och den bästa chef jag haft. Ja t.o.m. en av mina bättre vänner som jag haft har den personen varit.

Med det här inlägget vill jag bara uppmuntra att om ni inte får det att fungera med någon i början så ge det lite tid att ni lära känna varandra. Vikitigt att man lär sig varandras olikheter också.

Ha det så bra.

Ledarna är föreningarnas själ

Oj vilken vecka. Det har blivit mycket simning och det är inte slut ännu. Igår var det simledarmöte och efter det gick jag sen igenom lite statistik när jag fått gruppernas listor uppdaterade. Och då ser man vilket ansvar man gjorde när man startade en simförening. Målsättningen hade jag när vi startade 2005 att det skulle vara 20-30 simmare som skulle få möjlighet att ha kul inom simsporten. I höst nu så är det 79 simmare inskrivna i åldern 5 - 15 år. Under året har vi haft 99 stycken som simmat i SIF simning. Av dessa 99 är det 61 flickor och 38 pojkar som simmar.

Det är 8 olika ledare som delar på detta tuffa uppdrag att få dessa simmare att trivas hos oss i SIF. Men sen har jag ett riktigt tufft jobb och det är att dessa fantastiska ledare att stanna och trivas i SIF simning. För att vara ledare är roligt men samtidigt ansvarsfullt och tidskrävande. Det är ofta så att man glömmer bort att visa sin uppskattning till ledarna för att alla inom föreningarna så har så mycket att göra så man är så stressade att uppmärksamma de andra. Jag försöker "muta" mina fantastiska ledare med både julfest och avslutning med aktivitet och middag.

För gemenskapen ledarna emellan är ofta något som glömts bort och underskattat, men trivs ledarna och känner de sig uppskattade så kan det vara lättare att behålla dem.

För det är ledarna som blir föreningarnas ansikte utåt samt föreningens själ. Så är det glada ledare som trivs så smittar det av sig på deltagarna.

Ha det så bra.

Det är tufft att växa upp idag

Eftersom jag sitter i drogparlamentariska gruppen så fick jag igår förmånen att få ta del av vissa resultat av elevundersökningen "hälsa i skolan" och där fick vi svart på vitt att föräldraansvaret inte är till 100 %. Med att så många föräldrar köper ut både sprit och tobak åt sina minderåriga barn är ansvarslöst.

Undrar om de egentligen inser hur mycket skada deras barn kan ta av att man tillåter att deras barn dricker alkohol och röker i allt för tidig ålder.

Att vara en förälder är ett stort ansvar och det kan man inte ta genom att alltid vara schysst. Nu vill jag med detta inlägg inte generalisera för det finns många bra föräldrar som gjort allt vad de kan för sina barn, och ändå har det gått illa. Men sen finns det de föräldrar som är totalt omdömeslösa och de blir då sen något som man sen jämför och säger att inte undra på att det går som det går sen för dagens unga.

Dagens unga behöver goda vuxna och en trygg uppväxt.

För det är en tuff tid för våra barn att växa upp i. Vi vuxna lever i en ny tid där det är ett högt tempo och viktigt att skaffa en karriär.

Vi är nog tyvärr mer stressade och det smittar av sig på våra unga. Men trots det så måste vi vara tydlig till våra unga vad som är rätt och fel.

Ha det bra.

Jag har bestämt mig

För ett tag sen så fick jag rådet att lyssna lite mer på mig själv och inte bara bry mig om alla andra. Jag stressade på av och an och och kände att jag var i en svacka.
Jag började då fundera på att vad tar min tid från det som jag bryr mig mest om, nämligen famljen.
För visst skulle man ju gärna vara hemma mer med familjen. Och det som tar mest av min tid så är ju simningen. Mina simmare har 6 timmar träning / vecka och mesta dels är jag ju där själv. Så jag började fundera att skall jag hålla på att fortsätta med simningen i den här skalan som jag håller på nu ? För med planering och allt så blir det 10-12 timmar i veckan som går åt att planera simföreningens verksamhet samt mina egna simmares utveckling.
Jag pratade med frun och vissa av mina vänner. Men det som de frågade mig då var att vad skulle jag göra istället, och skulle jag må lika bra av det?
Nå visst familjen mår jag bra av, men saknaden av simningen skulle nog bli stor. Just frågan om simningens vara eller inte vara blev mer aktuell när jag fick en inbjudan till en simtränarkurs som jag länge velat gå.
Efter mycket funderande så kommer jag nu att fortsätta åtminstone i 1½ år till som tränare för de här simmarna, men mer troligt att jag försöker träna dem i 2½ år till.
Simningen ger mig något oerhört att träffa dessa trevliga simmare jag har, men det intressanta är vilka förebilder dessa 10-15 åringar är för min 5 -årige son Johannes. Som han pratar om dem och vilken lycka det är för honom när han får vara med när de är och tränar eller tävlar.
Så just att sonen ser upp till dessa personer och att han tycker om att pappa är och tränar dessa simmare så blev till slut det avgörande att jag kommer att satsa på att vara simtränare ett bra tag till.
Ha det så bra.

Pengarna närmast en som avgör ändå till slut.

Efter att jag skrev en kommentar ang. en ledare häromdagen så blev den ganska hårt kritiserad och då mina tankar om att man är med och satsar i projekt från samhällets sida. Men jag har reagerat senare tid på att många tycker vi skall leva borgerligt och att man skall betala själv, var och en för sig. Men är det egentligen sanningen ? Om man då skulle följa det så borde man ju inte klaga på vårt kommunalförbund MISE för där försökte de verkligen gå in för att man skall betala vad det kostar.Vad hände ? Jo då blev avgifterna för dyra och man inte ville betala vad det kostade. Så då fick andra betala för att inte alla betalade, då fick du och jag betala för de som inte betalade sin MISE räkning. Jag fick lite roligt sen när man i vår kommuen ville gå tillbaks till som det var förut att man betalar ca. 200 000 per år med skattemedel. Då är det okej när man själv vinner på det.

Men så tycker jag att det är med det mesta på Åland att det är så fint att att säga att man skall betala vad det kostar.

Men funkar det på Åland med 27 000 invånare. Är vi då beredda att gå ner på den servicen att kostnaderna blir skäliga?

Se nu bara på det som debatterats i Mariehamn om att köpa tjänster att av ett privat bolag inom äldromsorgen. Visst är det dyrt på Åland att ha vårt kommuala omsorg men den måste vi kunna erbjuda enligt lag. Samtidigt så skall ett privat bolag erbjuda en service som redan 16 kommuner måste erbjuda enligt lag. Vi kan inte säga att vi bygger inte uy här hemma i vår kommun, utan vi köper plats på ett privat om det erbjuds.

Det håller inte i längden. Därför kan ingen heller erbjuda en privat omsorgstjänst till priser som är intressanta för kommunerna.

Skall de då gå ner på service så att deras priser kan kan bli konkurrenskraftiga ?

Så oberoende vad man än säger så år är det till slut pengarna närmast som avgör.

Våga satsa på idrottsturism

I dagens ledare i en av våra lokala tidningar så skriver deras chefredaktör om att Mariehamns stad tar upp en rapport som gjorts av ett svenskt företag. Företaget för fram i en rapport "Att komplettera befintlig verksamhet med gym" skulle vara "avgörande för att skapa väsentligt bättre ekonomiska förutsättningar". Om jag minns rätt så bestämdes det redan när de byggde simhallen att man skulle se efter 5 år över den ekonomiska förutsättningen för Mariebad.

Jag kritiserar inte företaget som gjorde utredningen tvärtom, för det där sade jag redan när de byggde simhallen att man bör ha styrketräningsutrustning där. Men då valde de att ha ett spa där istället.

Nu har jag inte läst rapporten men det skulle vara intressant att veta vad som står där.

En sak som skulle vara intressant att vem är målgruppen för Mariebad som anläggning ?

Skall man se ur ett turist idrottsperspektiv så är nog ett gym på Mariebad ett måste. För priserna som de privata gymen har så har inte de besökande simföreningarna råd att träna styrka på. Och idrottsgården är tyvärr för långt bort. Så då väljer de simföreningar som vill ha en helhet Ålands idrottscenter istället.

Vill man sälja sig som ett träningsläger alternativ så bör man se vad man skall göra för att locka dem till sig.

Då behöver man kunna erbjuda styrketräningsalternativ där.

Sen så skulle det vara intressant att veta vad merkostnaden i drift blir för en 50 meters utebassäng med 8 banor. Då skulle Mariehamn kunna vara den perfekta träningsläger orten i framför allt juni månad. Under tiden man förbereder sig för mästerskapstävlingarna på långbana som är i slutet av Juni och början av Juli.

Fler och fler simföreningar får upp ögonen för Åland som destination för just träningsläger. Men då måste man våga att satsa på det. En simanläggning går nog aldrig i vinst ekonomiskt. Men man måste se vad man kan få för andra vinster kring en satsning på Mariebad, och det då både ur ett folkhälsoperspektiv samt för våra turistentreprenörer.

Men samhället skall ge förutsättningar till det.

De privata gymen har ålänningar som målgrupp medans ett mindre gym på Mariebad skulle då säkert rikta sig till besökande idrottsföreningar.

Men jag har inte läst rapporten så jag vet inte vad som står i den. Men ett gym på Mariebad så konkurrerar inte med de privata gymen, utan istället gynnar idrottsturismen.

Ha det bra

Fast i cyberrymden

Göte fast i cyberrymden så kändes det för en kort sekund ikväll när jag inte fick igång internet direkt. OJ funkar inte internet hjälp vad skall jag då göra !!! Så kändes det innan det började funka. Och nog tror jag det är en hel del med folk som verkligen börjar bli fast i internet.

Nu är det bloggen och facebook som tar mest av min tid på nätet. Ja sen är det ju en oersättlig upplsagsbok också denna internet, för det är bara att googla så får man reda på allt.

När jag började med blogg så skulle jag försöka hålla en levande och intressant blogg och att jag skulle få fram lite om mitt arbete i lagtinget. För det är ju så att som politiker gör man så mycket som borde komma fram någonstans och därför börja jag blogga.

Nå nu sitter jag inte längre i lagtinget men vill ändå fortsätta med att blogga för att lyfta fram mina tankar. Ett sätt att avreagera sig när man tycker något och vill få fram det.

Jag tycker också att det finns många bra och informativa bloggar.

Ett intressant "projekt" som vi nu startat är en bloggcirkel där vi är 5 personer som skriver inlägg och sen går vi in och kommenterar varandras inlägg.

Ett intressant sätt för man blir lite aktivare. Förutom mig så är Carina Aaltonen , Mia Hanström, Karin Eklund och Simon Holmström så är med i bloggcirkeln.

Gå gärna in på deras bloggar och läs deras intressanta inlägg.

Är lite kul att ha den här bloggcirkels för det blir som en grupp som håller koll på varandra lite. För nu besöker man deras blogg gärna en gång per dag.

Sen i ett svagt ögonblick så gick jag in på facebook och rackarns nu är jag fast där också. Om vi är 5 i bloggcirkeln så har jag 150 vänner i fecebook och det är kul att följa så många som möjligt av dem. Men då tar det tid. Facebooken tar ju inte lika länge att skriva för det är ju betydligt kortare. Där får man bara 420 tecken tror jag det var.

Men rackarns vad andra roliga tester det finns där. Jag har fått reda på att jag bör leva som butler. Och när jag testa på vem jag var i Barbafamiljen så blev det Barbalala.

Sen igår så fick jag bekräftat att Arsenal spelar en vacker fotboll.

Så facebooken är lättsammare och där försöker jag ha en lättsammare stil och undviker mina politiska åsikter.

Nå nu har jag suttit vid datorn en timme och det låter som sönerna sover, så nu tror jag att det skall vara lite simjobb till och sen stänger jag nog av datorn för ikväll.

Ha det så bra.

Hur vill vi ha det i framtiden?

Blev att fundera på när jag läste tidningen förra veckan där de lyfte upp om att det ett förekommit nätmobbing när en elev skickat in ett klassfoto till en populär ungdomssajt. Ett dygn senare så hade bilden fått över tusen kommentarer. Sajtens medlemmar hade klippt ut elevers ansikten och använt dem i bilder med pornografiska och andra stötande innehåll.

Det jag började fundera på hur kraftigare mobbingen blivit sen jag själv var i tonåren, som visserligen var länge sen. Men ungdomarna idag kan vara så mycket råare och hårdare med varandra.

Är det teknologin d.v.s. dator och internet samt mobiler som gör det enklare att vara mycket hårdare med varandra ?

Förr måste man ju se varandra för att mobba någon och då tror jag man också har någon spärr för vad man utsätter någon för.

Sen så hade man mer respekt för vuxna jämfört med vad man har nu. Men det kkan jag nog inte skylla så mycket på teknologin för. Där är det mer att vi lever i vår status värld. Man jobbar nu mycket mer för karriär, medan man förr kanske nöjde sig med en lugnare tillvaro och trygghet på jobbet.

Då blir jag ibland att tänka på om hur utvecklingen går mer på att ta för sig mer och skit i andra, så blir jag att fundera att hur utvecklas vården i framtiden?

Det är nog viktigt att man börjar fundera på vad som bör prioriteras i skolan i framtiden. Är det lika viktigt med alla traditionella ämnen eller skulle man få in t.e.x. sociala färdigheter, lära sig mer om sig själv.

Även mer fysisk aktivitet borde rymmas i skolan.

Då tror jag vi skulle också få fler elever som mår bra i skolan och en humanare skola än vad vi har idag.

Ha det bra.

Vi måste kunna erbjuda internatboende

Oj vilka långa och tuffa dagar det har varit de senaste dagarna. Frun var till Borgå på en arbetsresa och jag har haft en hel del bokat på kvällarna som simträning och möten.Men allt har fungerat relativt bra.
Men jag gör gärna inte om de här dagarna

Dagens blogg handlar om att jag läste i gårdagens tidning om att vår utbildningsminister vill lägga ner internatet.
Det lär t.o.m. finnas förslag i budgeten om det.
Undrar egentligen vad som är orsaken är till det ? Ekonomiska orsaker nämns samt en s.k. fylleskandal som skett på internatet här på Åland.
Ett oerhört ansvarslöst förslag av vår utbildningsminister Britt Lundberg att lägga ner internatet anser jag. Istället för att ta itu med problemet så lägger man ner det så har inte landskapet något ansvar.

Mariehamn har aldrig egentligen haft någon bra internatlösning om man studerar på Åland och behöver et internatboende. Det har varit under all kritik faktiskt och jag hade hoppats att det skulle bli en bättring på det. Då tänker jag bl.a. på elever som kommer från fasta Finland, Sverige eller vår egen skärgård som inte har möjligt att bo kvar hemma.
Nu har det löst sig för många att de fått tag i lägenheter som de kunnat bott i. Men är det optimalt att ha ungdomar i 16-17 års åldern med eget boende?
Jag är tveksam. Jag kommer ihåg när jag för ca 10 år sedan jag var på ett föräldramöte i skärgården och jag pratade där om vilka fest tillhåll vissa ungdomslägenheter hade blivit. Och sen hade det gått så att ungdomar blivit vräkta. En vecka senare kommer en ungdom till mig och sa " vilken tur att du nämnde risken med att hyra lägenhet och att man kan bli vräkt. Så nu köpte farsan en aktielägenhet åt mig istället".
Visst är ju det här exemplet en ytterlighet. Men vad gör de föräldrar som inte har släkt eller får tag i en lägenhet åt sina barn ?
Istället för att lägga ner internat så borde landskapsregeringen istället se hur man kan utveckla internatboende på Åland.
Om landskapsregeringen lägger ner internatet så kan de inte säga att de satsar på ungdomar. För man borde se hur kan vi fler under 18 år på Åland att bo under vuxnas uppsikt och inte tvärtom.
Kanske man borde se på ett s.k. ungdomshus som skulle vara ett lägenhetshus med anställda ungdomsledare dygnet runt, som skulle finnas där som en trygghet och hjälpa de unga. De här skulle vara en ivestering i ungdomar samt också ett sätt att minska ungdomsfylleriet. För vi har allför många unga i Mariehamn som inte borde ha egen lägenhet.

Ha det bra.

Måste vara en verksamhet också

Detta blir en fortsättning från gårdagens inlägg där jag gladde mig över att man nu har klart för om- och tillbyggnaden av vårt servicehus Tallgården.

Men ändå så är ju själva byggnaden bara ett skal som sen skall fyllas med verksamhet. Och den kommunala äldreomsorgen är ju så mycket mera än bara ett skal.

För med en god äldreomsorg så skall man kunna även erbjuda socialservice i hemmet hos den äldre. Många pratar nu om att ta in privata städfirmor som sköter om städningen hos de äldre. Men är inte det att nedervärdera de som jobbar inom äldreomsorgen ?

För det är ju ändå det sociala och tryggheten när hemservicen kommer. Finns det inte tid idag att sätta sig ner med den äldre och prata i 15-20 minuter idag ? Där de äldre också kanske får prata om något som är viktigt för dem just den dagen.

Är det verkligen så tungt städjobb som är hos den äldre att man måste ta in städfirma ? Eller sparas det in så mycket i kommunerna att man inte hinner då sälja 30 minuter till den äldre som köper hemservice ?

Nu hoppas jag att vi får igenom i Sund att man jobbar för att de äldre skall kunna komma på ett lätt och behändigt sätt till och från Tallgården när dagcentret blir klart om cirka ett år. Så de inte behöver sitta hemma i sitt hus och vara ensam, utan ha den möjligheten att fara till Tallgården och kunna sitta där och umgås om man vill.

För människan är en social varelse och vi vill ha möjligheten att prata med någon som har tid. Därför är det nog viktigt att man tänker att de äldre får den möjligheten vare sig de är hemma eller vid det kommunala servicehuset som jag hoppas att Tallgården blir i framtiden.

Visioner har jag sen gäller det att få de andra med på samma tåg för utvecklar man något nytt så kan det bli att kosta lite extra. Men det tycker jag det är värt om man kan få erbjuda en social äldreomsorg.

Och alla vill men ändå så handlar det om till sist om pengar och vad allt kostar.

Ha det bra.

I mål

Ja jösses efter många års arbete så skulle jag ikväll kunna öppna champagnen. Jag har enda sedan jag blev ordförande i gruppen som skulle utreda den framtida äldreomsorgen i kommunen jobbat för en om- och tillbyggnad av vårt kommunala serviceboende Tallgården. Mellan januari 2006 - juni 2006 så arbetade den gruppen med sitt arbete. I oktober 2006 så beslöt kommunstyrelsen att tillsätta en byggnadskommitté som skulle ta fram skissritningar och kostnader. Efter en hel del möten och två olika grupper till som jag suttit som ordförande i så är det nu klart för start.

Så idag är jag stolt som en tupp att vi kommit igång och att om cirka 1 år så har vi en nybyggnad att erbjuda våra äldre i kommunen. Men bara inte det utan nu vi kan erbjuda våra duktiga anställda inom äldreomsorgen bättre arbetsförhållanden. Tro mig att de har jobbat hårt för det. En gång blev jag nästan buren in för att se på hur rymliga toaletterna var på ett av våra studiebesök.

Jag har haft många med mig i de olika grupperna och alla har jobbat målmedvetet och ambitiöst, därför är det fantastiskt trevligt att allas jobb har lönat sig.

När jag blev ordförande i socialnämnden för ca 4 år sedan så var ett av mina mål att utveckla äldreomsorgen. Och nu är jag en bra bit på väg. För i nybyggnaden så kommer det att finnas ett dagcenter, och med ett dagcenter vill vi få kommunens äldre att samlas på Tallgården. Så då får vi ett mer levande äldreboende. Nu känns det som jag kommit mål i den tyngsta och längsta etappen så inatt kommer jag att sova sött.

Ha det bra.

Viktigare att stödja än anklaga

I lördagens Ålandstidning så är det en ledare om föräldrarnas ansvar. Och dagen före pratade jag om föräldraansvar. Ledaren kommer efter att det skrivits en hel del om vandalisering senaste tiden För visst är det så att det finns gånger där man verkligen kan skylla på föräldrarna men många gånger gör förldrarna verkligen sitt yttersta men föräldrarna står där ändå. Så en sådan genarelisering är farlig att göra. Nu vill jag inte ändå hänvisa så mycket till ledaren i tidningen för det är så mycket annat där jag tycker är löjliga jämförelser.

Men eftersom jag ändå ihelgen pratat om hur viktigt föräldrastödet ändå är så tyckte jag att det skulle få bli kvällens tema.

För en sak som jag tycker är viktigt att man stöder föräldrar till att vara föräldrar. Men det viktiga att är att stödja och inte anklaga.

Man kan genom föräldrastödsgrupper ha föräldrar att stärka varandra. Sen så tycker jag fortfarande att ett viktigt föräldrastöd är barnomsorgen.

Oberoende vad man tycker om att hur man blivit bemött av barnomsorgen så är det ett viktigt stöd som föräldrar får just av barnomsorgens personal om bl.a. gränsättning.

Sen är det viktigt att på alla vuxnas ansvar som jobbar och umgås med barn att visa förtroende, hänsyn, förståelse och kärlek till barn. Oberoende om vi är barnomsorgspersonal, förälder, idrottsledare eller annat i barns närhet.

Ha det bra

Alla kanske inte har råd

Varit frånvarande ett tag för jag har haft långa dygn men nätterna varit korta.
Ibland känns det som jag skulle vilja ha ett par timmar längre dygn.

Idag hade vi vår första dag av vårt budgetseminarium i vår kommun och jag blev lite orolig när jag fick höra att i framtiden skall varje elev i vår skola ha sin egen dator och jobba med programmet Fronter. Skolan skall leasa datorerna.

Nu blir jag lite orolig att förväntar man sig nu att alla skall ha internet hemma ? Vad händer med dem som inte har internet hemma och behöver då få det sen ? Förväntar man sig att socialen skall betala det ?
Jag ser lite bekymmer där med lagen iaf.


Man pratar om att undvika utanförsskap men jag är rädd att det här visar vem som inte har råd med internet hemma.
Och då är det skolan som är grund till det.
Jag fick höra idag att de hade hört i en ålänsk skola med hemmen om vem som har internet hemma. I den skolan var det en elev. Kan inte vara roligt för den eleven att veta att de inte har råd med internet, och att de är de enda i skolan. Därför vill jag man skall tänka efter innan man tar det här beslutet.
Skulle vara sin sak om man inte behöver internet, men som jag förstod det så behöver man ha internet för att jobba hmma med skoluppgifter. Därför är jag tveksam till det här projektet.



Ha det så bra.